Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka först Japetus Steenstrup (1868) tolkade såsom elddon. Man har i
allmänhet trott, att man slog eld med flinta mot dessa stenar, och det
lär gå bra att få fram gnistor på så sätt, men ingen lär ännu ha fått
dylika gnistor att tända fnöske, enär de ha för ringa värmegrad; därtill
behöfs glödande järnpartiklar. Förf. ansluter sig därför till engelsmannen
John Evans’ för några år sedan i förbigående uttalade mening, att man
användt ett spetsigt järn* eller stålredskap för att framkalla gnistor mot
kvartsiten. Också äro större järnprylar mycket vanliga i fynden från
denna tid. De djupa fåror man ser på de ovala eldstenarna skulle dock
enligt förf. ej ha uppstått vid själfva eldslagningen, utan vid hvässande
af järnprylarna, enär man lättare får gnista, ju finare spetsen är. Ett
slags tungformiga eldstål, som samtidigt uppträda i fynden, anser förf.
också ha varit använda till de ovala eldstenarna, men i ett tyskt fynd1)
var vid en dylik pjäs fastrostad en flintbit, så att man troligen i dessa
föremål snarare har att se de första till flinta använda eldstålen. Under
yngre järnåldern få dessa eldstål slutligen den form, som i hufvudsak
hållit sig intill tändstickornas tid. q ^
Betänkande rörande åtgärder till skydd för vårt lands
natur och naturminnesmärken, afgifvet af inom Kungl.
Jordbruksdepartementet för ändamålet tillkallade sakkunnige. Stockholm 1907. 101
sidor. 4:0.
Som bekant, väcktes af lektor K. Starbäck vid 1904 års riksdag
en motion i andra kammaren om vidtagande af åtgärder till skydd för
vårt lands natur och naturminnesmärken. Riksdagen omfattade, såsom
var att vänta, frågan med intresse och allât en skrifvelse till Kungl.
Maj:t, som i sin tur infordrade utlåtanden från Vetenskapsakademien och
Domänstyrelsen. Den förra tillsatte en kommitté, hvilken genom
utsända frågeformulär samt genom att taga initiativet till diskussioner inom
de vetenskapliga föreningarna i landet samlade ett betydande material
för sitt utlåtande. Detta afgafs i juni 1905 och Domänstyrelsens i
november samma år. Först i juni 1907 utsågos såsom sakkunniga att
biträda Jordbruksdepartementet vid frågans vidare behandling lektor K.
Starbäck, professor E. Lönnberg och revisionssekreteraren L. Améen.
Deras betänkande var färdigt redan den 4 december och innehåller
följande förslag:
I. Forslag till lag angående naturminnesmärkens fredande. Vill ägare
eller enskild intresserad få till stånd fridlysning af naturminnesmärke,
är enligt de föreslagna lagbestämmelserna följande att iakttaga.
Förslagsställaren vänder sig till Konungens befallningshafvande i
respektive län med en ansökan, som, utom uppgift å naturminnesmärkets
beskaffenhet, läge, ägare och andra rättsinnehafvare, innehåller
förslag till fridlysningsbestämmelser och det sätt, på hvilket föremålet bör
utmärkas eller inhägnas. Mot ägarens (eller rättsinnehafvarnas) bestri-
1 Se H. JrnTSCH, Feuerstahl mit Feurrstetn i Nirdertausitzrr J fit t hnln ngrn, IV, s.
357 (Guben 1896).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
