Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvannadalshnukur på Øræfajdkull, som mäter 2 119 m. eller är af
ungefär Kebnekaises höjd.
I kapitlet om kusterna lämnas en detaljerad beskrifning af fjordarna.
De betydligaste fjorddjupen öfverstiga ej 200 m., och .hafvet utanför är
obetydligt grundare; i vissa fall äro de i fast basalt urhålkade bassänger,
samtliga äro de bildade genom iserosion. De bredare bukterna i väster
och nordväst ha uppstått genom förkastningar och kittelbrott (sid. 71 —93).
Den i postmiocen tid af hafsvågorna abraderade underhafsplatån, som
omger Island, genomskäres af djupa rännor. Dessa drunknade dalar äro
ero-sionsrännor, utskurna på land säkerligen i slutet af pliocentiden (sid. 93—98).
Det sista kapitlet om kusterna (sid. 98—106) rör nivåförändringar och
gamla strandmärken och innehåller flera, blott delvis förut publicerade
iakttagelser. De tämligen osäkra strandmärkena i södra Island antyda,
att marina gränsen där stått 120—150 m. öfver den nuvarande hafsytan,
på norra kusten ligger den 70—80 m. högt. Strandlinjeförskjutningen
har försiggått ända in i nyaste tid ; på vissa ställen efter nordkusten göra
invånarna gällande, att den än i dag fortfar.
Islands vulkaner ha framför allt annat varit Th:s forskningsfält, och
en massa athandlingar föreligga af hans hand om desamma. Här ger
han en öfversikt af postglaciala vulkaner och eruptionsprodukter, hvilka
emellertid äro kända genom Th:s tidigare arbeten. Som en rättelse
till den i handböckerna vanliga uppgiften, att lavafältet kring
Colurabia-floden är jordens största, meddelas, att detta såsom tertiärt måste jäm
ställas med den väldiga basaltbryggan från Skottland öfver Island till
Grönland. Islands /w/glaciala basaltiska lavaströmmar, som täcka
11 000 kvkm., äro utan motstycke bland moderna lavafält. Såsom kändt,
tränga på Island utbrottsmassoma i dagen i långt mera Öfvervägande grad
genom sprickor än genom vulkaner. Th:s lista upptager endast 6
postglaciala stratovulkaner mot ej mindre än 87 sprickor och däri befintliga
otaliga sm åkratrar.
Kapitlet om Islands glaciärer (sid. 163—208) ger mycket nytt, då
förf. alltsedan 1891 ej publicerat något om desamma, medan hans
kännedom högst väsentligt ökats. Sistnämnda år kände han 70 isströmmar,
nu 139, af hvilka 40 tillhöra Vatnajökulls 8500 kvkm. stora platåis. Bl. a.
har han gjort en del nya iakttagelser öfver fimgränsens och
glaciärändar-nas läge. På grund af Islands växlande klimatologiska förhållanden är
den förra mycket olika år från år. Längst i söder på Vatnajökull ligger
den 1000—1100 m., på dess norra sida 1300 m., på Islands nordvästra
halfö på Drangajökulls ostsida 400 m., hvilka båda sistnämnda tal synas
ange de extrema värdena för snögränsens läge på Island. I orografiskt
skyddade lägen kunna snöfläckar ligga kvar året om ända nere vid hafsnivån.
Längst ned af glaciärtungorna går Breidamerkurjökull, hvars nedre ända
1894 låg endast 9 m. ö. h. Kapitlet om glaciärerna är kanske arbetets
mest intressanta och lättlästa; det innehåller ungefar hela den fortfarande
mycket ofullständiga kunskap, man har om Islands jöklar; det närmare
studiet af dessa och de fluvioglaciala sandslätterna utanför dem skall
säkerligen allt framgent verka befruktande på glacialgeologiska och
geografiska studier inom fordom nedisade områden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
