Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härröra från den devoniska tiden.1 De skulle alltså vara yngre än
övriga lager, som bilda de skandinaviska ijällen, och ha
sammanställts med liknande avlagringar i Ryssland samt tolkats som en
fortsättning av den nu nivellerade bergskedja, som representeras av
Timanbergen.
Höjd över havet. Med hänsyn härtill kan Fennoskandia
uppdelas i tre eller, om man så vill, fem huvudområden, vilka dock utan
skarpa gränser övergå i varandra. Fjällområdet, som nu är endast
en ruin av vad det varit, omges av lägre land på båda sidor i
sydost och nordväst. Dessa bägge lägre områden sammanbindas i norr
och i söder av lägre land vid havet intill fjällområdets norra och
södra ändar. Av dessa områden äro det östliga och fjällområdet de
mest betydande. De andra i V, N och S, vilka äro smala, äro,
såsom nedan skall visas, nybildningar, tillkomna på bekostnad av
fjällområdet och det östliga området.
Fjällområdet är genomfårat av dalar, vilka skurit sig in från
de angränsande områdena. Sönderstyckningen har fortskridit mycket
långt. I stället för de sammanhängande fjällvidderna finner man
nu fjällgrupper, kringskurna av djupa dalar. I många trakter är det
möjligt att övertvära fjällområdet utan att behöva uppstiga till större
höjd än 500—600 m. Området utbreder sig över såväl de
oveckade som de veckade och överskjutna algonkiska och siluriska lagren,
men däfjämte över urberget både i öster och i väster. Man kan
inom fjällområdets norra och större delen av dess södra sträckning
urskilja flera zoner, löpande i den gamla bergskedjans längdriktning
och åtskiljande sig genom berggrundens beskaffenhet och fjällens
utseende. Nära östgränsen går ett bälte av överskjutna skållor av
algonkiska lager, vilkas jämförelsevis stora motståndskraft mot
de-nudationen varit en bidragande orsak till att vidsträckta vidder äro
bibehållna. En västligare zon med i det hela taget låga, mera
kulliga fjäll, med vida dalar emellan, bilda de mjukare siluriska
skiffrarna. Närmast intill kusten löper en zon av veckat urberg.
De betydligaste fjällmassorna i avseende på såväl höjd som
ytvidd förekomma inom områdets mellersta sträckningar. I de flesta
av de högre fjällen äro före eller vid veckningen frambrutna
gabbro-bergarter förhärskande. Berggrundens större motståndskraft gör, att
dessa trakter utmärka sig genom skarpare relief än de
kringliggande. Fjällen äro högre, dalarna trånga och djupa. Hit höra bland.
1 Ramsay, anf. arbete, sid. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
