Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra Sarekfjällen, Kebnekaissefjällen och Lyngenfjällen i landets
norra delar, Jotunfjällen i de södra. Att fjällområdet haft större
utsträckning åt V, ådagalägges genom befintligheten av vidsträckta
högfjällsvidder nära Atlanten och Ishavet med höjder jämförliga
med dem, som fjällen inuti landet uppnå. Exempel på sådana nu
isklädda vidder äro Frostisen och Svartisen, Jostedalsbræen och
Folgefonnen.
Jämfört med fjällområdet har det västliga området en obetydlig
bredd. Man kan icke tala om något lågland invid havet, såvida
man icke fäster sig vid den genom bränningen frambragta
strandytan. Endast på fa ställen äro dalarna avsevärt utvidgade till den
nuvarande havsnivån. Går man däremot upp 300—500 m., kan
man oftast finna ansenliga gamla dalbottnar och smärre slätter.
Det östliga huvudområdet är till ytan många gånger större än
fjällområdet och omfattar såväl hela Sverige som sydöstra Norge
samt Finland och Kolahalvön jämte mindre områden invid Vita
havet, tillhöriga Ryssland. Inom detta huvudområde ha ägt rum
betydande förskjutningar i jordskorpan, vilka på Vissa håll gått så
långt, att delar av detsamma blivit satta under vatten. Sin största
bredd, räknat vinkelrätt ut från fjällsträckningen, har Fennoskandia
N om Bottniska viken. Landets höjd avtager där i det hela jämt
mot SO.
Vattendelar en. Mellan det östliga dräneringsområdet och det
västliga ligger vattendelaren för närvarande på sträckan söder om
Torneälvsystemet i allmänhet inom de lösare siluriska skiffrarnas zon
och följer sålunda icke den högsta fjällsträckningens förlopp. Under
äldre tider tänkte man sig oftast, att de högsta fjällen lågo i en
sammanhängande rad utefter vattendelaren och bildade en
någorlunda skarp fjällrygg, om vilken man använde namnet Kölen. Dessa
höga gränsfjäll existera emellertid icke. Våra fjäll äro så gamla,
att alla ryggar och långa sammanhängande kedjor av eggar och
oppar, som möjligen kunna tänkas utmärka unga veckningsberg, för
änge sedan blifvit bortdenuderade. Vad som återstår är rester av
fordom sammanhängande fjällvidder, gamla denudationsytor, som nu
äro sönderstyekade af yngre dalar. Även på översiktskartor från
våra dagar kan man iakttaga en benägenhet hos kartförfattarna
att öka på fjällens höjd invid vattendelaren. Särskilt är detta fallet
• inom trakterna N om Torneträsk, där vattendelaren har ett vida
östligare läge än söder ut och ligger nära östra kanten på det
egentliga ijällområdet, sålunda ej heller här rättande sig efter var den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
