Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den del av Altenälven, som ligger närmast Rejsensystemet,
tillhör Gurisnivån. Från samma tid äro bevarade släta vidder kring
älvens mellersta del1 2. Ute kring fjordarna äro rester av denna
de-nudationsyta bevarade i stor utsträckning, ehuru de yngre dalarna,
Altenälvens dal inbegripen, skurit sönder desamma. Kring inre
Kvæn-angenfjord äro de bevarade vidderna särskilt omfattande. Innanför
Kvænangen har denudationen ej koncentrerat sig i en större
huvuddal utan splittrat sig på flera smådalar. Någon långt inträngande
dal såsom i Rejsen och Alten förekommer icke, och det till
Kvænangenfjord omvända stycket av den gamla, åt sydost gående
dalen är kort.
Kustområdet är likaledes i stor utsträckning avjämnat mot Gu«
risperiodens basnivå, men den efterföljande denudationen har lämnat
föga kvar av den gamla platån. Sörö, utanför Altenfjord, har inga
större höjder över Gurisnivån och torde ha varit avjämnad, men
är nu mycket starkt sönderskuren. Går man efter kusten Öster ut,
äro lämningarna från Guristiden bättre bevarade. På Magerö och
närliggande del av fastlandet äro stora vidder kvar i så gott som
orubbat skick, dock liggande på något lägre nivå, nära 300 m., än
Gurisytorna längre i väster, beroende därpå, att de efterföljande
höjningarna varit mindre. Liknande äro förhållandena på halvön Spirte
Njarga mellan Porsangerfjord och Laxefjord samt på halvön mellan
Laxefjord och Tanafjord. Från västra delen av Vaijag Njarga har
Reusch lämnat en teckning3, visande ett tydligt platålandskap vid
Berlevåg. Vid Sydvaranger har inom urbergsområdet den efter
Gurisperioden försiggångna erosionen skurit sönder den gamla
platån, av vilken lämningar dock kunna spåras på kartorna. Även
efter Kolahalvöns norra kust utbreder sig ett platålandskap enligt
de teckningar, som Ramsay8 lämnat i samband med utredningen av
strandlinjer och strandterrasser.
Tack vare resterna av de gamla denudationsytorna, kan man i
Finnmarken likasom inom Rejsentrakten urskilja flera perioder i
reliefens utveckling. Mellan dem hava inträffat förändringar,
hvilka sänkt basnivån för denudationen. Den mest genomgripande
förändringen var den, som ägde rum mellan Borsuperioden och
1 Jfr Reuscii, anf. arb.
2 Reusch, Iakttag, fra en reise i Finmarken 1890 (Det nordl. Norges geologi,
sid. 93. Kristiania 1892.)
3 Ramsay, Geolog. Entw. d. Halbinsel Kola. Fennia 16, 1, sid. 74—75.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
