Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligga spridda öster om fjällen. Deras nivå avtager mot kusten, och
fråga är, om de alla höra till samma denudatipnsyta. Bergen
representera ofta mera motståndskraftiga partier i berggrunden, och då
är avjämningen i många fall mindre framskriden. Detta gäller
särskilt om de talrika grönstensbergen inom norra Norrbotten. Eller
också äro de berggrundspartier, som av någon annan orsak kommit
att ligga mellan dalarna. Av de lämningar, som inom och intill
fjällområdet finnas kvar av Borsudalarna, kan man sluta, att de
gamla, mellan bergen liggande dalarna från samma tid måste ha
varit mycket j*ämna och släta. De gamla huvuddalarna ha
tydligen varit skilda från varandra av låga ryggar, vilka man nu
återfinner i de grupper av berg, som ligga mellan de större dalgångarna.
Mellan bergen sträcka sig dalar, vilka inom området närmast
fjällen i allmänhet tillhöra Muddusgenerationen. Förut ha omnämnts
dalar tillkomna senare och djupare inskurna än Muddusdalarna.
Närmast kusten äro de yngre dalarna förhärskande och kringskära
Muddusvidderna, vilka där kunna uppträda i släta berg på samma
sätt som resterna av Borsuytan längre i väster.
Muddusdalarnas bottnar äro oftast täckta av glaciala
avlagringar och myrar av obekant mäktighet och djup, så att man har svårt
att få kännedom om berggrundens höjdläge och ytform.
Lyckligtvis erbjuder sig en möjlighet att få en jämförelsevis god
föreställning om dessa förhållanden genom en undersökning intill den av
det rinnande vattnet utskurna djupa dalgången inom Stora
Lule-älvens dalsystems mellersta del.
På den bifogade delen av kartbladet Jokkmokk (fig. 19) urskiljer
man trenne topografiska huvuddrag: bergen, morän-och myrmarkerna
samt de djupa dalarna. Av bergen ha de bägge Vuosmavare (600
—650 m.) betydliga fjällslättrester på topparna. I allmänhet ha även
de övriga större bergen släta toppar med tvär övergång till de vida
dalbottnarna. Höjden på bergen är växlande men överstiger icke
Vuosmavares. De vida dalbottnarna från Muddustiden ligga
ungefär på 300 m. nivå intill huvuddalgången men i de avlägsnare
sidodal-arna ända till 100 m. högre. Särskilt kring Muddusbäcken och
Muddussjöarna ligga stora vidder, tillhörande denna nivå. Till de
efter Muddustiden utskurna dalarna hör först och främst Luleälvens
dal ända från Poijus, därjämte Pakkojokks dal samt de skarpt
V-formiga dalarna, i vilka Muddusjokk och andra smärre vattendrag
ligga. Utefter huvuddalen, som jag följt från Porjus till strax nedom
Porsi, går berggrunden i dagen i dalsidorna på långa sträckor. Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
