Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycker man sig igenkänna något hos denna så enformiga och
dock så växlande, vidsträckta sandöken.
Det skulle föra mig alltför långt att här närmare ingå på de
många vetenskapliga frågor, om dynernas ursprung, form och
vandring, om öknens historia och mycket annat, som Hedin i sitt arbete
utförligt behandlar. Blott en punkt må här vidröras, nämligen
hans försök att beräkna den hastighet, hvarmed vinden verkar
omgestaltande på landskapet. Olyckligtvis föreligga inga mätningar
öfver stormarnas förmåga att transportera sand och stoft, och
svårigheterna att under pågående expedition utföra sådana skulle kanske
vara alltför stora. Utgående från vissa förutsättningar, gör
emellertid Hedin ett försök att beräkna dessa massor och kommer
härvid till öfverraskande stora tal: hvaije storm skulle på ett dygn
kunna transportera en kubikkilometer stoft ut öfver ökenområdet,
eller på ett århundrade en massa, som jämnt utbredd öfver hela
Ostturkestan skulle höja markens yta 2 eller 3 meter. En sådan
transport förutsätter naturligtvis en oerhörd eroderande verksamhet
på andra håll. På grund af den härskande vindriktningen
härstammar största delen af detta material från de nordostliga
bergstrakterna, men äfven i öknen själf måste marken, där denna ej skyddas
af ett sandtäcke, småningom sänkas genom vindens inverkan. Den
nyss skildrade jardang-bildningen visar, huru olikformig denna på
markens beskaffenhet beroende inverkan är. Sålunda kunna rötter
och de minsta lämningar af en fordom förefintlig vegetation verka
skyddande. Undersökningen af ruinerna vid Loûlan har gifvit några
data, i det dessa ofta anträffas å kullar, som torde hafva utbildats
genom vindens bortförande verksamhet under halftannat årtusende.
A andra ställen synes däremot denna verksamhet varit mycket
liten; exempelvis anträffades en påle, som en gång varit nedslagen
i bottnen af det gamla Lobnorbäckenet, och säkerligen ej till
något betydande djup, ännu upprättstående i öknen.
Det är emellertid ännu en sida i här skildrade områdes natur, som
förlänar åt detta dess allra största intresse. Att i en så utpräglad öken
träffa betydande floder är icke vanligt, men ett sådant område finnes
här, och just emedan det bildar en djup insänkning mellan mäktiga
bergskedjor, strömma talrika vattendrag ned mot detsamma för att till
sist förena sig till en hufvudådra, Tarimfloden. Författaren har gjort
synnerligen omfattande undersökningar öfver de flesta af dessa
flodarmars vattenmängd, och han kan därför också diskutera den geografiskt
intressanta frågan, hvilken af dessa man bör betrakta som systemets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
