Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvudådra. Den flod, som bär namnet Tarim, bildas genom
samman-flödet af två armar, Jarkend-darja och Aksu darja. Den senare är
utan jämförelse den vattenrikaste och äfven den, som vid själfva
föreningspunkten bestämmer den nya flodens riktning, men
författaren anser dock, såsom det synes med rätta, den förra betydligt
längre armen som öfre Ostturkestans hufvudflod. I stort sedt är
det nämligen Jarkend-darja, som fortsätter riktningen af den nedre
Tarimflodens dal, och orsaken till dess mindre vattenmängd ligger
endast däri, att den tidigare än systergrenen har att kämpa den
strid för sin tillvaro mot öknens krafter, som ingenstädes på jorden
torde antaga så storartade former som inom detta område, och som
i det Hedinska arbetet i sina minsta detaljer skildras.
Det är ingalunda obetydliga vattenmassor, som i synnerhet om
våren, vid snösmältningen, strömma ned från högfjällen mot Tarims
sänka. Men blott en ringa del af detta vatten når fram ens till
hufvudfåran, särskildt de söderifrån kommande floderna sina nästan
alla ut i sanden. Och äfven i fråga om den förenade Tarimådran
är utgången oundviklig i denna vattnets strid mot två öfvermäktiga
faktorer, afdunstningen och ökensanden, hvilken senare hvarje storm
i nya mängder aflagrar. Sanden härstammar dels från aflägsna
högländer, dels från områdets egna dyner, som långsamt men
oupphörligt vandra mot väster och söder. Flodens lopp är därjämte
sådant, att det ytterligare bidrager att påskynda dennas undergång.
Liksom alla låglandsfloder, men kanske i än högre grad än
vanligt, har nämligen Tarim ett ytterst slingrande lopp, med otaliga
krökningar och serpentiner, hvilkas slingor ofta komma hvarandra
så nära, att floden till sist finner sig föranlåten att skära öfver ett
smalt näs och förkorta sitt lopp, lämnande efter sig i den gamla
bädden en isolerad, snart igenfylld, halfmånformig sjö. Hvarje år
måste en sådan naturhändelse inträffa flera gånger, under det att
på andra ställen nya bågslingor utbildas. Vidare är hela det nedre
loppet, en sträcka af öfver 500 km., uppdeladt i flera armar, mellan
hvilka vattnets hufvudmassa ofta synes skiftas, därvid medtagande
den växtlighet, som i flodens närhet, men också endast där, bildar
ett smalt grönt band genom öknen, hvilket när vattnet lämnar
sin bädd efter loppet af några år uttorkar och förvissnar. Vid
stranden träffar man här och där öfversvämmade lågsänkor, vidsträckta,
grunda sidolaguner, i hvilkas uppkomst människan har en betydlig
andel, enär de ofta stå i förbindelse med floden genom med konst
gräfda kanaler, anlagda därför att dessa sjöar på grund af sin fisk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
