Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikedom äga stort värde för traktens befolkning. Ä andra sidan är
afdunstningen i dem ytterligt stor, och de bidraga därför i
väsentlig mån till den snabba minskningen af flodens vattenmängd. Öfver
denna intressanta fråga har författaren anställt ingående
beräkningar.
Synnerligen märkvärdig är en typ af sj‘öar, som Hedin
upptäckt och beskrifvit från Tarimflodens nedre lopp. På dess södra
strand utbreder sig här den förut omnämnda sandöken med höga
dyner och mellan dessa regelbundna bäckendepressioner. Floden
synes här vandra söder ut och tränger därvid ofta in i dessa sänkor,
hvilka på en lång sträcka förvandlats till ett bälte af ofta stora sjöar,
som blott under högvattensperioden genom smala kanaler stå i
förbindelse med floden, erinrande, såsom Hedin skrifver i sin förut omnämnda
redogörelse i årgången 1904 af Ymer, om »en stängel (Tarimfloden)
med sina blad, hvart och ett fäst med en liten stjälk >. En tafla i
Ymer, reproduktion efter en af Hedins kartor, visar oss detta
sjödistrikt och dess förhållande till depressionerna i öknen.
Ju längre öster ut man kommer, dess talrikare bli både
flodarmarna och sidolagunerna, dess mindre flodens vattenmängd, och
slutligen förlorar sig denna alldeles i ett vidsträckt, ytterligt grundt,
af vegetation nästan fullständigt igenvuxet lagunområde,
Karako-schun. Men äfven här fortsättes striden mot öknens krafter. Hvaije
storm medför nya sandmassor; ute på den torra slätten kan det
hända, att dessa af nya stormar åter bortföras, men i sjön är det
ej så, hvarje stoftkorn, som där nedfaller, blir liggande kvar och
bidrager att igenfylla densamma. Samtidigt verkar vinden, såsom vi
redan sett, eroderande å öknen själf i dessa trakter. Och dessa
förändringar försiggå snabbt: redan nu är Karakoschunbäckenet så
godt som igenfylldt, och Hedin kunde iakttaga, huru dess vatten
är stadt på vandring norr ut, till nya sänkor, som vinden själf torde
ha bildat i öknen.
Jag kommer nu till en fråga, hvars besvarande visserligen icke i
vetenskapligt hänseende torde kunna anses som det främsta af de
vunna resultaten, men hvilken dock mer än något annat bidragit att
göra Hedins forskningar bekanta bland allmänheten. Dets. k.
Lobnor-problemet har så ofta blifvit i tryck behandladt, bland annat i hans
populära skildring af den senaste färden, att jag ej behöfver
närmare redogöra därför. Erinrom oss blott, att kinesiska källor från
omkring 1500 år tillbaka tala om Tarims utlopp i en sjö, som
var belägen betydligt nordligare än Karakoschun och vid hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
