- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 28 (1908) /
273

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Avståndet från Vinstras möte med Lågen till vattensystemets
avlägsnaste del vid sjön Bygdin i väster utgör nära 90 km.
Bygdinsjön, som ligger på 1 100 m. höjd, är omkring 25 km. lång.
Stränderna äro mycket branta och göra troligt, att en dalglaciär utvidgat
och fördjupat den gamla dalen, öster om Bygdin upptages dal.
bottnen av en rad större och mindre sjöar, de s. k. Vinstervandene*
Dalen är här vid och lutar endast obetydligt, öster om sjökedjan
tar älven en mera nordlig riktning mot sjön Oistappen och sänker
sig på en sträcka av 5
km. omkring 275 m.

Från sjön Oistappen (705
m.) leder dels en
dalgång mot ONO till
Lågen, i vilken dal Vinstra
går fram, dels en annan
med riktning åt SO,
parallell med Lågens
huvudriktning, som upptages
av Espedalsvandene samt
Storälven, vilken också
tillhör Gudbrandsdalens
vattensystem.

Kring Vinstras
dalgång mellan Oistappen
och Lågen äro resterna
av Tuipalytan mycket
omfattande. Hit höra
de stora vidderna på
östra sidan av Oistappen
och intill fjället
Fæforkampen på dalens
sydsida samt N om Kampesæter och N om Kviknebygden på
nordsidan. En yngre dalgeneration, från Borsutiden, representeras av
den endast utav en kanjon sönderskurna dalbottnen närmast intill
Oistappen med fortsättning nedöver dalen i lister samt dalsporrar
med bruten rygg, därjämte av bidalar med jämförelsevis vida
bottnar. Den största av dessa bidalar är Sandåns dal, som stöter till
från norr. Vinstra ligger på hela sträckningen från Oistappen ända
ned till några km. från huvudälven uti en kanjon. Närmast
Ols-tappen är denna kanjon (se fig. 31) utskuren i bottnen på den gamla

Ymer /ço8. l8

Fig. 39. Romsdalen. Vermefossen vid Ormem. Ovanför
AB och CD dallister av Gurisgenerationen. ABLE och
DCLH delar av Raumadalens ena sida av
Gebagene-rationen. EFIH Raumadalens botten av Gebagen.,
FIKG stycke av ena väggen i Raumas kanjon.
Under Gurisperioden låg Vermeån ungefar i höjd med
ABCD, och Rauma låg icke heller mycket under
denna nivå. Under Gebatiden sänkte sig Rauma
ned till bottnen EFIH, medan Vermeån icke förmådde
mera än skära in en skåra i huvuddalens sida. Efter
ännu en sänkning av basnivån för erosionen utskar
Rauma en djup kanjon, medan Vermeån nedskar
smärre rännor, LN, i huvuddalens botten från den
föregående dénudations perioden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:51:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1908/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free