Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några hafva vulkaniskt ursprung, andra äro i sina basala delar
upp-byggda af sentertiära kalkstenar (i öfrigt af korallkalk ; så är på Mba
Vata och Ngillangillah de öfre 60 m. refkalk, följande 90 m.
tertiär kalk), och i en tredje grupp förekomma vulkaniska bergarter
växlande med kalklager. En betydande höjning af refkalken har
ägt rum; minst i söder (60—100 m.), vida mera i norr (ända till
309 m.). Till dessa öar sluter sig ett antal af utpräglad atolltyp,
bland hvilka de högsta nå blott ett 20-tal m. ö. h. Vid en af Agassiz
företagen borrning på den låga atollen Wailangilala visade sig
lagerföljden vara öfverst 15 m. korallsand, därpå 25,5 m. fast
korallkalk, fullständigt lik den från de höjda öarna kända. De talrika ref,
som omgifva ögruppen, förete den rikaste växling, hvilken äfven
enligt forskare, som luta åt den darwinska uppfattningen, kan
förklaras endast genom antagandet af en fortgående landsänkning. Dess
utom saknas enligt senare undersökningar den allmänna öfvergång
från strand- genom vallref till atoller, hvilken Dana en gång trodde
sig så klart här se. I dess ställe hafva de olika reftypernas
förekomst befunnits stå i nära samband med respektive öars skiljaktiga
geologiska bildningssätt samt de rådande ström- och
vindförhållandena. Andrews har gifvit nedanstående sammanfattning af
hufvud-skedena i ögruppens historia, hvilken här kompletteras med
Langen-becks iakttagelser i samma riktning.
1. Under den senare tertiärtiden på hafsbottnen afsatta
skiktade kalkstenar.
2. En äldre period med vulkaniska utbrott, hvilken sannolikt
inföll redan under tertiärtiden, utmed en N—S:lig linje. Den
vulkaniska verksamheten torde hafva varit förenad med en höjning af
hafsbottnen.
3. Begynnande korallrefsbildning inom sådana delar afhafvet,
där de vulkaniska massorna nått upp till ett trettiotal m. eller mera
öfver hafsytan. Denna korallkalk är emellertid så mäktig, att en
sänkning af hafsbottnen måste ha skett medan densamma bildades.
Då sänkningen var som störst, torde den ha öfverskridit ett
hundratal m.
4. En lång höjningsperiod, atbruten af stationära perioder, då
strandlinjer uteroderades i de redan höjda refven. Genom höjningen
bragtes delar af hafsbottnen (kalk och vulkaniskt material) inom
korallifszonen, och i dessa uppbyggde korallerna nya ref, hvilka
sär-skildt under de stationära perioderna kunde utväxa till afsevärd
mäktighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
