Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så vidt möjligt förutsäga dem. Uppgiften sökte man lösa på det sätt,
att man betraktade cyklonerna och anticyklonerna såsom närmelsevis
oföränderliga hvirflar, hvilka flyttade sig öfver jordytan och därvid
förde med sig det för dem utmärkande vädret. Såsom stöd för denna
åsikt anfördes några s. k. typiska fall. Saken blef ännu enklare
därigenom, att dessa hvirflar antogos företrädesvis följa vissa bestämda
banor eller s. k. stråkvägar (ty. Zugstrassen), hvilka under 1860- och
1870-talen kartlades till ledning vid väderlekstjänsten. På ett enkelt
sätt förklarades härur af Sonrel m. fl. också de af Quetelet m. fl.
studerade luftböljorna. Då nämligen en cyklon flyttar sig framåt, så faller
barometern på dess framsida och stiger på dess baksida, eftersom
lufttrycket i cykloncentret är lägre än rundtomkring. Och om man
ser barometern börja falla, så vet man, att en cyklon närmar sig.
När barometern nått sitt lägsta stånd, så är cykloncentret närmast,
och när den börjar stiga, så aflägsnar det sig åter. Motsvarande
regler kunna lätt uppställas för en rörlig anticyklon, som har det
högsta lufttrycket i midten.
Allt detta är ju synnerligen enkelt, skada blott att de uppställda
reglerna så ofta slå fel. En noggrannare undersökning1 * ur större
material visade, att de s. k. stråkvägarna, åtminstone hvad Europa
beträffar, äro föga mer än en fantasi. Hvar som helst inom Europas
område kan en cyklon uppträda och röra sig. Vidare såg man, att
cyklonerna ofta ändra sin form på ett oregelbundet och
oberäkneligt sätt. An fördjupas de, än grundas de upp eller försvinna
spårlöst, än dela de sig i småhvirflar, än uppstå plötsligt nya; deras
banor äro ofta oregelbundna och bilda tilltrasslade öglor, där
hvirf-veln stannar eller vänder; stundom ligger den orörlig i flera dygn,
stundom går den framåt med stormvindens hastighet. Då dessa
förändringar ej kunde förutses, så kunde ej heller vädret förutsägas
med någon säkerhet.
En målande skildring af dessa svårigheter ger Hildebrandsson3
i följande ord: »–––––-Slutligen äro Europas viktigaste sjöstäder
1 Se M. Rykatchew, Tipy putei tsiklonof v Evropjä po nabliudenijam 1872—1887
gg. (Typiska cyklonbanor i Europa enligt iakttagelser åren 1872—1887) i Mém. de
l’Acad. imp. des sciences de St.-Pétersbourg, VIII Série, Classe phys.-mat. Vol. III, N:o
3, St.-Pétersbourg 1896, och B. Sresnewskij, Cyklonenbahnen in Russland fürdiejahre
1887—1889, ibidem, Vol. II, N:o 6, St.-Pétersbourg 1895.
* (Jr vår tids forskning, populära skildringar, under redaktion af prof. Gustaf
Retzius utgifna af stiftelsen Lars Hiertas minne. 28. Några blad ur vår tids
meteorologi af prof. H. H. H i Idebrand sson, s. 31—33. Stockholm 1881.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
