Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kulturländer belägna på västkusten af kontinenten, och då
stormarna, som vi sett, i regeln röra sig från V till O, så inbryta de
vanligen från hafvet och kunna således ej varskos, förrän de första
tecknen af deras tillvaro redan visat sig på våra kuster. De franska,
engelska och norska kusterna hinna således ej varnas synnerligen
långt, innan ovädret redan utbrutit. För Östersjöländerna vill det
synas, som om det vore lättare att förutsäga en storm åtminstone
ett dygn i förväg, ty vanligen tager ett stormcentrum minst så
lång tid för att från Skottlands västkust förflytta sig in på
Östersjön. Men härvid uppstår en stor olägenhet. Då tydliga tecken
visa, att ett minimum ligger utanför t. ex. Irland, så är högst
sannolikt, att det kommer in öfver England, men man vet ej, åt
hvilket håll centret rör sig. Tjugufyra timmar därefter, då
nästa karta upprättas, kan det redan vara inne i Kattegatt, men
det kan också stå nere på Lionerbukten eller vara på väg upp emot
Nordkap. Man måste därför ur tillståndet inne i europeiska
kontinenten sluta till centrets sannolika bana. Framför allt är läget af
barometriska maxima härvid af betydelse. Dessa ändra ej lätt sitt
läge, och minima kretsa omkring dem. Allmängiltiga lagar har man
dock ännu ej upptäckt i detta afseende, och meteorologen befinner
sig, då fråga är om väderleksförutsägelser, på samma ståndpunkt
som läkaren, då han ur patientens närvarande och föregående
tillstånd vill sluta till hans blifvande öde. Det är i båda fallen vana
och erfarenhet, och hvad man kallar ’blick’, som leder omdömet.
»Utom de svårigheter, som vi nu anfört, finnes dock ännu en
och det icke den minsta. Vi hafva sett, att hvirflarna i allmänhet
röra sig mot öster. Detta är utan tvifvel deras medelriktning, men
att i ett särskildt fall med full säkerhet bygga härpå, vore
sannerligen förhastadt. Visserligen är det en stor sällsynthet, att hvirfveln
går mot väster, men det inträffar ganska ofta, att den blir
stillastående under flera dagar och, hvad värre är, att den upplöser sig i
flera hvirflar med olika rörelser. Studerar man Hoffmeyers berömda
kartor, så finner man, att minima undergå en oupphörlig förvandling.
Smärre centra liksom uppslukas af större, och tvärtom bilda sig
rundtomkring eller inuti de yttre partierna af ett stort minimum
flera smärre hvirflar, eller s. k. »satelliter». Kartorna VII och VIII
(för den n och 12 mars 1876) visa ett vackert exempel på dylik
satellitbildning. På kartan VII för d. 11 mars 1876 se vi ett
ovanligt starkt utveckladt minimum i Nordsjön. Följande dagen
har det löst upp sig, och vi finna 4 mindre stormcentra, som rörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
