Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arternas procentiska fördelning på
lifsformema
Novaja Semlja Art- antal. Luft- växter (nano- fanero- fyter). [-Ytväxter.-] {+Yt- växter.+} 1 Mark- ! växter. 1 1 Jord- ! växter. ! Som- mar- växter.
76—770 n. br 4 So S® _
75—76 » 16 — ! 31 69 — —
\ 74—75 * 49 2 25 63 10 —
1 73—74 » 128 2 22 1 62 11 I
72—73 » 130 2 20 60 12 3
71—72 * 130 3 20 64 I I —
70-71 » •41 3 20 1 62 12 —
69—70 » (Waigatch) 154 3 1 iS 1 63 12 -
I ett, särskildt i sin historiska del, synnerligen intressant arbete (Om
planterigets lifsformer. Köpenhamn 1908) har Warming framhållit som en
svaghet i Raunkiærs tillämpning af sina ledande synpunkter, att han tar
hela floran, ej jämför de härskande växtsamhällena (Schimpers klimatiska
växtsamhällen)med hvarandra. Det är möjligen en brist, men, såsom R. riktigt
anmärker, är det med föreliggande material alldeles icke möjligt att gå
mera i detalj, och vidare äro gifvetvis äfven de edafiska samhällena ett
uttryck för växtklimatet. Han har dock sökt såvidt möjligt utsöndra genom
kulturen införda växter. Jag tror ock att R:s hufvudidéers riktighet skall
klarare framstå, när det en gång blir möjligt att jämföra de olika
växtsamhällena med hvarandra. I det område, det kalltempererade och
arktiska, hvilket han företrädesvis i detalj bearbetat, är nu påpekade
felkälla också af mindre vikt, enär differentieringen i skilda växtsamhällen
är mindre skarpt genomförd än längre söder ut.
Raunkiær har emellertid i sin sista afhandling gått ett steg vidare
än att karakterisera växtklimaten och vissa dess underafdelningar. han
har nämligen sökt uppdraga biologiska gränslinjer — efter Köppen
benämnda biokorer — analoga med klimatologiens isotermer och isohyeter.
Det är det nordiskt-arktiska »kamæfytkliraatet», för hvilket han ansett
sig ha så rikt material, att detta blifvit möjligt. Gränsen mellan deu
kalltempererade zonens markväxtklimat (hemikryptofytklimat) och den kalla
zonens mark-ytväxtklimat (hemikryptofyt-+ kamæfytklimat ; termerna äro
litet besvärliga I) anser han gå fram där kamæfytprocenten går öfver
normalspektrets, alltså vid c. 9 %ytväxter i doran; han har dock afjämnat
siffran till 10 °4. Gränsen mellan den nordiska och. den arktiska
underzonen sättes till 20 % ytväxter, och gränsen mellan den senare och det
arktiskt-nivala området vid 30 %. Här kan icke i detalj följas förf:s
bevisföring; i dess ställe har jag af honom erhållit en kartskiss visande
20 % ytväxtbiokoren (fig. 2).
Vid jämförelse mellan dessa biokorer och isotermerna visar det sig hvad
man redan förut visste, nämligen att vintertemperaturen har ringa eller ingen
betydelse, medan däremot sommar- och i detta fall särskildt junitempe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
