Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är ju klart, att det alltid skall blifva svårt att å en färgskala
bestämma, hvar gränsen skall sättas mellan mörkt och ljust. Den
gränsen, som naturligtvis är en, icke dubbel, blir alltid subjektiv. Ännu
svårare ter det sig inför det enskilda fallet att afgöra, huruvida färgen
är att räkna till den ena eller den andra gruppen. Och hvad särskildt
hårfärgen beträffar, gör sig denna svårighet ännu mera gällande, då ju
de flesta individer knappast erbjuda verkligt deciderade nyanser. Denna
svårighet kommer alltså att inverka på resultaten, så att dessa blifva i
viss mån osäkra. Men förfar man på ett sådant sätt som förf. gjort,
så ökas denna osäkerhet till den grad, att resultatens användbarhet helt
enkelt kan ifrågasättas. Han har nämligen uttagit en stor grupp
indif-ferenta, uppgående till ej mindre än ungefär 30 % bland män och 20
% bland kvinnor. Felmöjligheterna för frekvensen af mörka och ljusa
individer bli alltså i bästa fall iO à 15 %. En dylik metod är
följaktligen ägnad att rent af förrycka resultaten.
Resultaten förvanskas emellertid äfven af andra faktorer. Icke
heller i fråga om hårfärgen äro barn och unga individer frånskilda
materialet. Och dock måste, när det gäller den allmänna uppfattningen af
rasen, speciellt nu dess hårfärg, denna uppfattning naturligen stödja sig på
fullvuxna. Att vidare i materialet inrycka gubbar, skalliga eller
hvithåriga, stödjande sig på deras utsagor af huru de tro sig minnas, att
deras hårfärg en gång varit, är af flera skäl olämpligt och för en
vetenskaplig behandling af ämnet oriktigt.
Men äfven själfva grunden till metoden, den subjektiva uppfattningen
och indelningen af hårfärgerna, är naturligen i hög grad olämplig
såtillvida, som olika forskares resultat därigenom aldrig skulle blifva med
hvarandra direkt jämförliga. Denna felkälla kan emellertid afhjälpas,
och ref. har svårt att förstå, hvarför Ribbing ej användt sig af någon
hårfärgstabell, liknande den af honom använda Martinska ögon färgstabellen.
Ögonens färg har förf., såsom nämnts, bestämt med tillhjälp af
Martins Aug.-Taf. Rikligast representerad såväl bland män som bland
kvinnor var n:o 15 i densamma.
Därefter öfvergår Ribbing till påvisandet af sambandet mellan de
fyra af honom undersökta antropologiska kvaliteterna. Han uppger sig
därvid hafva funnit, att Bornholms befolkning skulle vara sammansatt af
tvenne typer, en mörkare, högvuxen och en ljusare, lågvuxen, alltså tvärt
emot vanliga förhållanden. Den mörka typen skulle vidare äga ett
smalare hufvud, vara mindre brakycefal än den ljusa. Ribbing
framhåller emellertid själf, att kvinnorna gifva ett annat resultat än männen,
hvilket han delvis tillskrifver den stora skillnaden i antal. Orsaken
såväl till det förstnämnda som till det sistnämnda afvikande förhållandet
torde väl snarast vara att söka i den ytterst subjektiva och därför också
ytterst osäkra indelningen i hårförgsgrupper. Mörka ögon finner förf.
oftare sammanträffa med mörk hårfärg och med större kroppslängd.
Ribbing anser sig slutligen icke hafva kunnat påvisa någon större
antropologisk öfverensstämmelse mellan Bornholm och något af de
närliggande svenska landskapen. Beträffande den ljusa typen på Bornholm
uttalas en förmodan, att man här skulle ha att göra med Arbos »blonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
