Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af stort intresse dels för den geograf, som ägnar sig åt studiet af
odlingens utbredning och fortgång under de sista århundradena, d. v. s. den
tid, för hvilken kartografiskt material för sådana undersökningar förefinnes,1
dels för hvar och en, som önskar en uppfattning om hvad med torp
och backstugor förståtts och numera förstås. Sedan följer en på
yrkes-räkningarna grundad statistisk öfversikt af torpare-, backstugusittare- och
inhyseshjonsklasserna under tiden 1751—1900, åtföljd af statistiska
tabeller med uppgifter för de olika länen.
Intill midten af 1800-talet befunno sig ifrågavarande klasser i
kontinuerlig tillväxt; mellan åren 1751 och 1860 ungefar femdubblades
jordtorpens antal, och mellan förstnämnda år och 1850 mer än
femdubblades backstugorna, medan inhyseshjonsklassen (bestående af familjer, som
icke bodde i särskild stuga, utan voro inhysta hos andra, hvilka de,
mot logis och vanligen äfven bespisning, biträdde i deras arbeten) under
samma tid nära fyrdubblades. Med 1860- och 1870-talen inträdde den
småningom fortgående »affolkning» af landsbygden, som fortfarande är
utmärkande för rena jordbruksbygder, där någon industri ej etablerats.
Jordtorparna utgjorde år 1860 ungefär 100000 manliga hufvudpersoner
(med familjeanhöriga och tjänare 457000 personer), men år 1900 blott
72000 (respektive 347000); backstugusittarna voro år 1870 46000
(med anhöriga 200000) och år 1900 32000 (respektive 154000; samt
inhyseshjonen nämnda år 55 000 (med anhöriga 284 000) och 23 000
(respektive 131 000). Beträffande utvecklingen och situationen i de olika
länen må hänvisas till förf:s bok och här blott anföras, först att jordtorpen
under 1700-talet talrikast uppträdde i de mellansvenska slätt- och
storbruksbygderna men sedan här företedde en i jämförelse med andra
trakter obetydlig tillväxt, medan denna i södra Sverige och i Norrland var
stark, vidare att den under midten af 1800-talet begynnande
minskningen i jordtorpens antal först visade sig just i slätt- och
storbruksbygderna, samt att Mälarprovinserna äfven i afseende på backstugornas
tillväxt voro mera stationära än öfriga landsdelar, af hvilka Småland
samt västra och norra Sverige utmärktes genom en intill antydda
vändpunkt synnerligen stark ökning.
Med relaterandet af dessa uppgifter har endast afsetts att
ådaga-lägga, att det utvecklingsförlopp inom befolkningsrörelsen å landsbygden,
som lic. Wohlins arbete belyser, varit af sådan art, att det är värdt
kulturgeografens uppmärksamhet. Det intresse, ämnet påkallar, synes
för öfrigt vara ej blott ett historiskt utan i ganska hög grad också ett
aktuellt; och då så är, torde det vara lämpligt att härom hänvisa till
boken i fråga, hvilken i kapitlen 3—5 närmare redogör för orsakerna
till och följderna af den antydda utvecklingen.
H. W—k.
1 Se härom Sven Lönborgs uppsats »Historisk geografi» i Ymer 1905, sid.
298—3*3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
