Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hända de väldiga blocken i konglomeraten. Huru deras närvaro skall
förklaras, må tills vidare lämnas osagdt, så mycket mera som
aflagrin-garnas ålder ännu är oviss. Vid Queilen träffade jag emellertid i en
ganska fast lera åtskilliga växtfossil, påminnande om ännu lefvande arter.
Dessa torde vara tillräckliga för en åldersbestämning.
»Af den recenta landhöjning, som redan Darwin påvisat, träffades
flerstädes spår; vackra strandlinjer afvägdes å såväl väst- som ostkusten.»
Fil. kand. P. D. Quensel lämnar här nedan i ett sammanhang
följande framställning af de geologiska och därmed sammanhängande
geografiska iakttagelser, som gjordes utefter kontinentens västkust från Magellans
sund till Chiloé:
»Jag vill här lämna en öfversikt öfver våra undersökningar af väst*
kordilleran, d. v. s. området mellan hufvudkordillerans höj dkam och
Stilla oceanen. Under den tur, vi i maj och juni månader företogo med
»Meteoro» genom de patagoniska kanalerna, hade jag rikligt tillfälle att
studera den eruptivzon, som bildar hela den vidsträckta patagoniska
arkipelagen och längre mot norr fortsätter i den chilenska kustkordilleran.
»Från Magellarissundet i söder till Penazgolfen i norr utgöres
berggrunden öfverallt af en eruptiv bergart, i sitt yttre uppträdande alltid
likartad men ofta växlande till sin kemiska sammansättning. Sålunda finner
man inom området i fråga granitiska, dioritiska och syenitiska bergarter,
sinsemellan förbundna genom allahanda öfvergångar. Talrika
genom-sättande gångar påträffas, ja ofta kan man på de tvärbranta väggarna
räkna dem i hundratal, såsom svarta band i bestämd riktning öfvertvärande
den ljusare bergarten. Eruptivzonens västgräns sträcker sig ej långt
utanför skärgården; redan Evangelistasklipporna, belägna ett femtiotal km.
ute i hafvet, bestå af metamorfiska, sedimentära bergarter. Mot öster
begränsas det stora eruptivområdet af centralkordillerans skiffrar, och det
är ett anmärkningsvärdt faktum, att kanalsystemet sammanfaller med
denna gräns; där kanalerna sluta mot öster, finner man också kontakten
mellan eruptiven och skiffrarna. Sålunda kommer man opåkalladt in
på frågan om bergartens ålder och kanalernas bildningssätt. Eruptivens
relativt ringa ålder har förut ofta framhållits i litteraturen, och jämställer
man dem med de fullkomligt likartade bergarter, som bilda
kustkordilleran längre norr ut, skulle de tillhöra den äldre tertiären. Men då det
blir fråga om så unga eruptiv, förvånar det, att man ej finner något spår
af de öfverlagrande bergarter, som förut måste ha täckt dessa typiska
djupbergarter. En synnerligen kraftig erosion måste här ha varit
verksam. Att den dock ej hunnit verka djupt eroderande på själfva
eruptiven, därom vittnar den allmänna kupolformen på så många af fjällen,
med tydligt bankformig afsondring följande det topografiska konturerna.
»Att många af de patagoniska kanalerna äro af tektoniskt ursprung,
förefaller antagligt; särskildt gäller detta de stora längskanalerna, som
utgöra en direkt fortsättning på den bekanta chilenska längsdalen. Men
däremot kan man undra, om ej många af de små sidokanaler, som korsa
hvarandra i olika riktningar, äro att anse som rena erosionsdalar. Mycket
ofta finna de sin fortsättning i högfjällsdalar, och på mer än ett ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
