Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har jag af sjökortens lodningssiffror sett, hur två sådana dalar förena sig
först långt ute i kanalen.
»Hvad nivåförändringarna inom denna del af Patagonien beträffar,
har jag ingenstädes sett minsta spår af några terrasser eller något, som
kunde tala för en recent landhöjning. Man får emellertid taga hänsyn till,
att på kanalernas kala klippor märken efter forntida strandlinjer äro svåra
att upptäcka, på samma gång som man dock får akta sig för att utan
vidare antaga, att en höjning här ägt rum, endast därför att å närbelägna
delar af kontinenten så varit fallet.
»Jag omnämnde nyss, att, om man intränger i de sidokanaler, som
skjuta in åt öster fram till kordillerans fot, man finner, att eruptivzonen
här aflöses af mer eller mindre starkt metamorfoserade skiffrar, antagligen
af samma ålder som ostkordillerans ännu fossilförande »Vorgebirge», d.
v. s. yngre krita. Undersöker man moränblocken af någon af de från
inlandsisen nedskjutande glaciärerna, befinnas de utgöras så godt som
uteslutande af andesiter. Och kastar man en blick inåt högfjällen,
upptäcker man genast de djärfva konturerna af de ungvulkaniska bergarterna.
Ett utmärkt exempel härpå erbjuder Peel In let, där ur ismassorna de
skarpa tinnarna af »Mano del diablo» sticka upp. Så långt söder ut som
på halfön Munoz Gamero återkomma andesitfjällen, öfverallt uppträdande
såsom de högsta tinnarna. M:t Burneys komplex består sålunda
alltigenom af andesitiska bergarter. Jag betviflar ej, att dessa äro en direkt
fortsättning på vulkankedjan längre norr ut. Såväl läge som beskaffenhet
tala därför, och ymniga aflagringar af pimpsten i närheten af M:t
Burney visa, att deras eruptionsepok cj ligger synnerligen långt tillbaka i
tiden; ännu i postglacial tid ha vulkaniska utbrott ägt rum.
»Skulle man t. ex. på Peel Inlets breddgrad uppgöra en profil af
kordilleran från väster till öster, skulle den gestalta sig på ungefär
följande sätt: i) kanalernas eruptivzon, 2) centra]kordillerans
metamorfoserade skiffrar, 3) de andesitiska fjällmassiven, intagande de högsta
partierna och genomsättande sedimentbergarten, 4) ostkordillerans
granit-lakkoliter, 5) svagt stupande, ännu fossilförande »Vorgebirge» (krita), 6)
t er t i ära lager (diskordans?), 7) Tehuelcheformationen. Härtill komma
vissa porfyrer, som ställvis spela en afsevärd roll i kordillerans byggnad.
»Förflytta vi oss nu upp till Chiloés breddgrader (42°—430 s. br.),
möta oss åtskilliga nya faktorer, på samma gång som vi igenkänna
gemensamma moment från södern. Hela Chiloés västkust utgöres af glim*
raerskiffrar af föga varierande utseende och antagligen af hög geologisk
ålder. Mot öster vidtaga aflagringar af tertiära sandstenar, och längs
hufvudöns östra kust såväl som på öarna utanför mötes man af mäktiga
aflagringar af lösa konglomerat och fina, mjuka lersandstenar och leror.
Att närmare fixera åldern på dessa aflagringar vill jag här ej inlåta mig
på, de synas dock vara yngre än tertiären i väster. Å kontinenten på
andra sidan Corcovadogolfen anträffa vi åter den granitiska eruptivzonen,
och mot kordillerans bakgrund afteckna sig vulkanernas ståtliga massiv,
genomsättande de omvandlade sedimenten.
»Om glacialgeologien inom västkordilleran är ej mycket att säga.
I södern har isen naturligtvis lämnat sina minnesmärken efter sig öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
