Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Ansvällningar och svulster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
22 HUSDJURENS YTTRE SJUKDOMAR.
dar uti 1 liter vatten (Burows lösning). I lösningen dop-
pas linnelindan, som ligger närmast huden. ;
Denna lösning lämpar sig äfven särdeles väl till fli-
tiga (1 gång i timmen eller oftare) baddningar å det in-
flammerade stället. Det bör kanske anmärkas att lösnin-
gen icke är klar utan grumlig af en hvit fällning, som
man emellertid icke behöfver vidare bekymra sig om.
Det gifves emellertid också ansvällningar, som mera
långsamt utvecklas, stå tidtals stilla uti sin tillväxt eller
öka sig alltjämt; de försvinna icke gärna af sig själfva
och bero troligen i de flästa fall på medfödda anlag. Man
kallar denna grupp af ansvällningar för svu/ster. Man
talar om godartade och elakartade svulster. Bland de god-
artade svulsterna vilja vi nämna vårtorna och inkarna hos
hästar såsom de vanligaste, bland de elakartade kräftan.
De senare kallas elakartade, emedan de lätt kasta sig
på andra organ och gärna komma tillbaka efter operation
samt ofta nog slutligen leda till döden. Svulsterna kunna
för öfrigt bestå af olika väfnader och växla betydligt till
sin storlek och konsistens. Det gifves sålunda bensvul-
ster, fettsvulster, närvsvulster, muskelsvulster, hornsvulster,
blodsvulster, blodvattensvulster o. s. v.
De s. k. inkarna, egentligen blott ett slags stora
vårtor, förekomma mäst hos unga. djur och försvinna ofta
med åren. Hos kvigor äro de ganska vanliga på jufvret
och under buken, där de stundom bilda hufvudstora kylsen.
De aflägsnas bäst genom operation, krossas genom
särskilda instrument, skäras bort, brännas o. 8 v. Daär-
emot är det i allmänhet icke skäl uti att binda af dem
med tagel, såsom allmänheten ofta brukar, eller fräta bort
dem medelst frätmedel (rykande salpetersyra m. m.). I
vissa fall kan dock ett starkt frätmedel (arseniksyrlighet)
vara tillräckligt, såsom vid en del inkar å nedre delen af
extremiteterna, men öfver sådant måste veterinär döma.
Dessa metoder taga lång tid och pina djuret mera än en
grundlig men kortvarig operation.
De små svulsterna i lokstäderna hos häst skäras bort
och såret hopsys. Läkningen tager då oftast 3—6 veckor
i anspråk innan djuret åter är användbart, men operatio-
nen är nödvändig, emedan man äljes aldrig kan hålla
djuren hela 1 lokstäderna. Här förekomma dock hos
hästen också en del mjuka blodvattensvulster och bölder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
