Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Några vanligare hältor och hoflidanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 HUSDJURENS YTTRE SJUKDOMAR.
svår att häfva; framför allt kommer den lätt tillbaka, om
djuret tages för tidigt i bruk. Man brukar kalla dessa
fyllda senskifvor för gallor. Särskilt på bakbenen är det
vanligt att när gallorna hafva varat en längre tid (åratal)
de blifva hårda och fasta. De äro då än svårare eller så
godt som omöjliga att få bort. Allt hvad man kan göra
är att genom lämplig behandling häfva en för handen
varande hälta och icke ens detta lyckas i alla fall. Ofta
nog är ej senskidan sträckt utan.själfva senorna, vanligen
en af dem, men stundom båda samtidigt. På lättare
hästar och ridhästar brukar den ytliga böjaren oftast vara
angripen. Den ytliga böjaren kan vara rätt betydligt
uppdrifven och tjock, utan att hästen egentligen haltar
däraf. Ofta är den samtidigt angripen å båda frambenen,
och hästen visar då en s. k. spänd, något ömmande gång
och byter ofta om fot i stallet samt skjuter fram kotan,
så att han blir hvad man kallar rakkotad eller t. o. m.
kotar öfver, då kotan bildar vinkel framåt i stället för
bakåt.
Är den djupa böjsenan angripen, visar han vanligen
tydlig och ofta stark hälta.
Det förekommer dessutom en tredje sena här, gaffel-
bandet, ett starkt tillplattat band, som löper från knä-
(has-)leden omedelbart framför djupa böjaren ned till
kotan, där det gaffelformigt delar sig och fäster sig. Denna
sena kan också sträckas och förorsaka hälta.
Orsakerna till sådana sensträckningar äro ansträngande
körslor och ridter, ridt öfver hinder, ojämnheter på vägarna,
tillfälliga halkningar o. s. v. En dylik för stark tänjning
af en sena kan således inträffa, utan att den som sköter
tömmen har minsta skuld däri. Den bästa och kraftigaste
behandlingen är bränning med glödande järn, men äfven
ingnidning af skarpsalvor (kvicksilfver-jodidsalva, subli-
mat-spansk-flugsalva o. s v.) eller hudretande liniment i
förening med lindning med fuktade och kraftigt åtdragna
linnelindor m. fl. medel kunna användas. Viktigast är
emellertid att djuret fullständigt skonas från arbete under
hela den6tid behandlingen pågår, och det böri regel räcka
från 4—6 veckor, innan man åter börjar låta djuret röra
på sig. Öfvergången till full tjänstgöring bör ske så små-
ningom. Tages djuret för tidigt i bruk, börjar åter hältan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
