Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Några vanligare hältor och hoflidanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 HUSDJURENS YTTRE SJUKDOMAR.
mycket ringa, och det är uti dem som sjukdomsprocessen
vid spatt förlöper. Man har förr kallat en mängd olika
sjukdomar uti hasleden eller dess grannskap för spatt.
Man talar sålunda ännu om harspatt, tuppspatt, vatten-
spatt, ”blodspatt, benspatt, skackelspatt, och vi skola i
korthet redogöra för hvad man förstår med dessa benäm-
ningar. |
Harspatt har egentligen icke sitt säte uti hasleden
utan uti senor och band i dess baksida, som inflammerade
och ansvällda göra att bakre haskonturen, i stället för att
löpa uti en rak linie från hasspetsen nedåt, bildar en
utbuktning bakåt ungefär 10 cm. nedom hasspetsen. Detta
lidande är ofta medfödt, men försvinner i allmänhet under
uppväxten. Stundom står det dock kvar, men då vanligen
utan att förorsaka djuret någon olägenhet. När det där-
emot uppstår hos vuxna hästar blifva djuren ofta halta
däraf. Hältan brukar dock försvinna efter 2—6 veckor.
Man skiljer mellan mjuk och hård harspatt. Den se-
nare, som är kännetecknad genom mindre konturstöring
och liten, fast och benhård svulst, förorsakar vanligen ingen
hälta, är ofta medfödd, har blott betydelse som skönhetsfel.
Orsaker: svag hasbyggnad, inknipna hasar, öfver- .
ansträngning, slag. |
Behandling: brännimg, skarpsalvor, stillastående.
Vattenspatt har man förr kallat en galla uti hasleden,
en förökning af ledvattnet i leden i så hög grad att led-
kapseln spännes ut såsom en rundad mjuk ansvällning på
främre inre hasranden såväl som baktill på både ut- och
insidan. Man kallar detta numera för hasledsgalla. Felet
förekommer mycket ofta, benägenheten för det är är/ftlig.
Det förorsakar mästadels, åtminstone i början, ingen hälta,
men kan efter längre tid gifva anledning till hälta och
stelbenthet samt svårighet för djuret att resa sig. Hästar
med hasledsgalla äro dock lättare än andra utsatta för
ledvrickning uti hasleden, som gör dem för kortare eller
längre perioder halta och oanvändbara till arbete.
Orsaker : ärftliga anlag och öfveransträngning.
Behandling: vanligen lönlös. Djuret bör användas till
möjligast lindriga körslor. När hälta tillstöter: stillastående,
brännjärn eller skarpsalvor. eller is vid häftig, hastigt på-
kommen hälta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
