Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Några vanligare hältor och hoflidanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 HUSDJURENS YTTRE SJUKDOMAR,
hästen i rent vatten. Vanligen försvinner hältan snart,
sedan sömmet blifvit uttaget och varet aftappat.
Det är högst orätt att på vinst och förlust gräfva uti
sömhål för att söka efter var; man förstör hofven på så
sätt och försvårar skoningen för framtiden. Genom hop-
klämning af sula och vägg kring sömkanalerna med en
tång öfvertygar man sig om sömstickets plats.
Vid sömtryck äro mjukdelarna icke skadade, blott
tryckta af de för långt in sittande sömmen. Hästen ömmar
något, "sticker", som man säger, vid gången efter skonin-
gen. Skon bör läggas om och sömmen ansättas längre
ut. Vattenbad äro också här på sin plats.
Stengalla är ett gammalt uttryck för tryckskador uti
hofvens bakre del (trakterna), vanligen uppkomna genom
felaktig skoning. En vanlig orsak är sålunda ojämn
afvärkning af trakterna. När hästen trampar fullt ned,
hvilar blott ena traktväggen mot skon, den andra sväfvar
"stundom en centimeter eller mera ofvanom densamma.
Häraf följer ojämn belastning, slitning mellan hofvens mjuka
och fasta delar itrakten samt den infilammationsprocess, som
man kallar väggstengalla. Andra gånger är sulan baktill
i vinkeln mellan hofvägg och hörnstöd tryckt och inflam-
merad, och detta kallar man sulstengalla. Det är en oriktig
åsikt att trycket skulle förorsakas af stenar, som fastna
mellan sko och hof. Denna orsak till stengalla förekommer
sällan eller aldrig.
Stengallan förekommer så godt som uteslutande på
frambenen. En förståndig skoning är bästa medlet att
förebygga den. Vid behandlingen af stengalla begås en
mängd stora fel äfven af för öfrigt dugande och kunniga
hofslagare.
Det är sålunda ett allmänt bruk att hvad man kallar
skära upp stengallorna, värka bort sulhornet i trakten,
så att blodet rinner t. o.m. Detta är ett högst farligt miss-
grepp. Därigenom få en del bakterier tillträde till mjuk-
delarna och det uppstår en inflammation med vargöring,
långvarig hälta samt en hel följd sjukdomar, som stundom
tvinga till mycket ingripande operationer eller t. o. m.
nedslaktning af djuret. Det säger sig ju själft, att ju
tunnare hornet i trakten är, desto lättare skola de innanför
liggande mjuka delarna kunna krossas. Detta missbruk
att värka undan hornet är så utbredt, att det torde dröja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
