Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
val vred sig om och låg en stund på ryggen för att träta på Etienne, hvilkens
närvaro säkert retade honom.
»Ett sån*t kräk! Han orkar inte så mycket som en flicka en gång!...
Nå, vill du fylla din vagn ordentligt, hva’? Tänker du spara armarna...
Jag håller, ta mig tusan, inne dina tio sous, ifall man för din skull vägrar att
ta emot en enda».
Etienne svarade inte, ty ännu var han alltför glad öfver att han fått detta
straffarbete och fann sig i den brutala rangordningen från handtlangare upp
till fogde. Men han kunde inte längre gå, ty fotterna blödde, lemmarna
vredos af häftig kramp, och bålen var som insnörd i ett järnbälte. Lyckligtvis
var klockan tio, och arbetslaget beslöt att ta frukostrast.
Maheu hade en klocka, som han inte ens brydde sig om att titta på. Här
i denna djupa, st järnlösa natt tog han aldrig fel ens på fem minuter. Alla
togo på sig skjortan och tröjan. Sedan de gått ned från brottet, hukade de
ned sig med armbågarna mot höfterna och sitsen på hälarna, i den ställning,
som är så vanlig för grufarbetare, att de äfven utom grufvan intaga den utan
att känna behof af ett golf eller en stock att sitta på. Hvar och en tog fram
sitt »elddon» och började allvarsamt att bita i den tjocka skifvan, under det
att med långa mellanskof något ord yttrades om morgonens arbete.
Catherine var på stående fot och gick till sist fram till Etienne, som längre bort
hade sträckt ut sig tvärs öfver skenorna, med ryggen mot förtimringen. Där
hade han en nästan torr plats.
»Äter du inte?» frågade hon med munnen full och smörgåsen i hand.
Men så kom hon ihåg, att den unge mannen hade ströfvat omkring
under natten utan en slant, kanske utan en bit bröd.
»Vill du dela med mig?»
Och då han sade nej, försäkrade, att han inte alls var hungrig, fastän
hans röst skälfde af slitningarna i hans mage, fortsatte hon muntert:
»Ja, om du är bortskämd, så ... — Men se här, jag har bitit bara på den
här sidan, jag skall ge dig den andra.»
Hon hade redan brutit i tu smörgåsen. Etienne tog sin halfva och gjorde
våld på sig för att inte sluka den i ett tag. Och han lade armarna på låren för
att hon inte skulle se, att de darrade. Helt lugnt kamratlikt hade hon lagt
sig framstupa ned bredvid honom, med hakan stödd i ena handen och med
smörgåsen, hvilken hon långsamt tuggade på, i den andra. Deras lampor,
som stodo mellan dem, lyste på dem.
Tyst såg Catherine ett ögonblick på honom. Hon tyckte visst, att han
var vacker, med sitt fina ansikte och sina svarta mustacher. Hon log ett
knappt märkbart leende af välbehag.
»Du är således maskinarbetare och har blifvit afskedad... Hvarför?»
»Emedan jag örfilade upp min chef.»
Hon blef häpen och med sina nedärfda föreställningar om disciplin och
passiv lydnad kände hon sig alldeles förvirrad.
»Jag måste säga, att jag hade druckit», fortsatte han, »och när jag
dricker, blir jag tokig, jag skulle kunna göra ända på mig själf och alla andra . ..
Jag kan inte få i mig ett par små glas utan att få lust att göra ända på någon
människa... Och se’n är jag sjuk ett par dagar.»
»Drick inte!» sade hon allvarsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
