Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låg i skarp krök, när han sof. Alzire andades helt lätt, Lénore och Henri
fann man om rnornarna i hvarandras armar, alldeles som man hade lagt
dem. I det mörka huset hördes intet annat ljud än Maheus och hans hustrus
snarkningar, som rullade med regelbundna mellanskof, liksom blåsbälgar.
Kort sagdt, Etienne fann sig bättre än hos Rasseneur, sängen var icke dålig,
och lakan byttes en gång i månaden. Han fick också bättre soppa och led endast
af, att kött var så sällsynt. Men det var ju lika för alla, och för 45 francs
per månad i inackorderingsafgift kunde han ju inte begära att få en kanin
hvarenda måltid. Dessa 45 francs voro en hjälp för familjen, så att det till
sist gick ihop, om man också alltid fick småskulder ouppgjorda; och familjen
Maheu visade sig också tacksam mot sin hyresgäst, hans linne blef tvättadt
och lagadt, knapparna syddes i — allt som rörde honom, var i god ordning.
Kort sagdt, han kände en kvinnas snygghet och vänliga omsorger.
Det var vid denna tid, Etienne förstod de idéer, som surrade i hans
hjärna. Dittills hade han endast förnummit den instinktiva upphetsningen
under den dofva jäsningen bland kamraterna. Alla slags oklara spörsmål
framställde sig för honom: hvarför elände för somliga, rikedom för andra?
Hvarför förtrampades somliga af de andra utan hopp om att någonsin
intaga dessas plats? Det första steget var, att han insåg sin egen okunnighet.
En hemlig blygsel, en dold grämelse började från den stunden att gnaga
honom. Han hade inga kunskaper, han vågade icke tala om dessa frågor,
som väckte hans lidelsefulla intresse: alla människors jämlikhet, den rättvisa,
som kräfde en jämn fördelning mellan dem af jordens goda. Och så greps
han af den ifver för osystematiskt studerande, som är vanligt hos okunniga
människor, som tjusats af vetenskapen. Nu stod han i regelbunden
bref-växling med Pluchart, som hade bättre underbyggnad och var mycket inne
i den socialistiska rörelsen. Han skref efter böcker, som han läste, men illa
smälte, så att de gjorde honom fullkomligt exalterad, framförallt ett
medicinskt arbete: »Hälsolära för grufarbetare», hvari en belgisk läkare gaf
en redogörelse för de sjukdomar, hvaraf kolgrufvornas folk dör, för att nu
icke nämna obegripliga och torra afhandlingar i politisk ekonomi, anarkistiska
broschyrer, som alldeles kollrade bort honom, gamla tidningsnummer, som han
sedan använde som obestridliga argument i möjligen uppstående
diskussioner. För resten lånade också Suvarin honom böcker, och arbetet om de
kooperativa föreningarna hade kommit honom att under en månads tid gå
och drömma om en universell bytesförening, som skulle afskaffa pengarna
och grunda hela det sociala lifvet direkt på arbetet. Hans blygsel öfver sin
okunnighet försvann, han blef stolt, sedan han kände, att han tänkte.
Han hade ännu icke kommit så långt, att han i sin hit och dit sväfvande
läsning hade gjort upp för sig något system. Han gick i en dröm och var
med om folkens radikala pånyttfödelse, utan att denna skulle kosta en
sönderslagen fönsterruta eller en droppe blod. För resten förblef sättet för
hans idéers realiserande dunkelt för honom; helst ville han tro, att
alltsammans skulle gå mycket lätt, ty hans förstånd stod stilla, så snart han ville
klargöra för sig ett program till samhällets nydaning. Han visade sig till
och med full af hofsamhet och inkonsekvens och upprepade ibland, att man
måste bannlysa politiken från den sociala frågan, hvilken fras han hade läst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
