Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot kvällen hade han skickat bort gendarmerna, när han träffade hustru
Pierron ensam hemma; sedan hade han stannat kvar hos henne för att dricka
ett glas genever framför den sköna brasan.
»Tyst! håll munnen, vi måste titta på dem!» hviskade Levaque med ett
liderligt skratt. »Det andra få vi talas vid om sedan... gå du din väg,
du lilla slyna!»
Lydie drog sig tillbaka några steg, medan han lade ögat till springan i
fönsterluckan. Han kväfde små utrop och ryggraden svällde darrande.
Hustru Levaque tittade i sin tur; men liksom om hon hade fått ondt i magen,
sade hon att det äcklade henne. Maheu, som hade knuffat undan henne,
därför att han också ville se, förklarade, att det var värdt pengar att få se.
Och så började de om igen att titta i tur och ordning, alldeles som i en komedi.
Rummet, som blänkte af renlighet, lifvades upp af en stor brasa; på bordet
stod det bakelser samt en butelj och glas — kort sagdt, ett riktigt kalas.
Hvad de sågo därinne retade till sist upp de bägge männen, som under andra
förhållanden skulle ha haft mycket roligt åt det i sex månader. Hon
fick ju gärna ligga och ha trefligt med honom så mycket hon ville, det var
komiskt; men var det inte tusan så svinaktigt att kosta på sig slikt framför
en så skön brasa och att styrka sig med godsaker, när kamraterna inte hade
en brödsmula eller det minsta kolstycke?
»Se där ä’ pappa!» ropade Lydie och kilade sin väg.
Pierron kom helt lugnt från tvättstugan med byken på axeln. Genast
vände sig Maheu till honom.
»Hör du, man har sagt mig, att din hustru sagt, att jag har sålt Catherine
och att vi alla hemma hos oss äro nersmittade och fördärfvade ... Men
hemma hos dig, du, hur mycket betalar han dig för hustru din, den där herrn, som
just nu är i håll med henne?»
Pierron blef alldeles perplex och begrep inte, hvad meningen var, då hans
hustru, som blef rädd, när hon hörde de högljudda rösterna, tappade hufvudet
till den grad, att hon gläntade på dörren för att se, hvad som stod på. Man
kunde märka, att hon var blossande röd, hade klädningslifvet oknäppt och
kjolarna i oordning, medan längst in i rummet Dansaert höll på att i
förtvif-lad hast ta på sig sina byxor, öfverfogden kilade sin väg och försvann, rädd
för att den snygga historien skulle komma till direktörens öron. Det blef
nu en förfärlig skandal, hånskratt och smädelser.
»Du, som alltid säger om andra, att de ä’ så lortiga», skrek Levaques
hustru till Pierrons, »det är inte underligt, att du är så fin, när du låter
förmännen borsta dig.»
»Jo, det skall ju vara hon, som skall säga något!» inföll Levaque. »Det
är det där gemena stycket, som har sagt, att min hustru brukar ha både mig och
inackorderingen hos sig, den ena ofvanpå och den andra under!... Ja, man
har berättat mig, att du har sagt det.»
Hustru Pierron, som nu lugnat sig, höll de grofva orden stången helt
föraktfullt, i sitt vissa medvetande om att vara den både vackraste och rikaste.
»Jag har sagt, hvad jag har sagt, låt mig vara i fred!... Hvad angå er
mina affärer, afundsjuka pack, som ä’ arga på oss, för att vi sätta in pengar i
sparbanken. Ge er i väg, det är inte lönt, ni säga något, min man vet mycket
väl, hvarför herr Dansaert var oss hos.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
