Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag ber om ursäkt, kära vän, men jag har inte kunnat komma
förr.»
Det var omsider Huret, en normand från Calvados, med ett tjockt
och stort ansikte som en slug bondes, hvilken ville spela rättfram.
Han lät genast servera sig något hvad som helst — kötträtten för dagen
med grönsaker.
»Nå?» frågade Saccard torrt och lade band på sig.
Men den andre gj orde sig ingen brådska, utan bara tittade klippskt och
förslaget på honom. Så började han att äta, sträckte fram hufvudet
och sänkte rösten:
»Ja, jag har träffat den store mannen . . . Hemma hos honom, i
förmiddags . . . Åh, han var mycket, mycket hygglig mot er.»
Han gjorde en paus, drack ett stort glas vin och stack åter en
potatis i munnen.
»Nå än se’n?»
»Sedan, jo, kära vän, så här var det. Han vill visst göra för er
allt, hvad han kan, han skall skaffa er en riktig fin ställning, men inte i
Frankrike . . . Såsom till exempel som guvernör i en af kolonierna, en
af de bättre. Där skall ni bli herre, riktigt en liten furste.»
Saccard blef blek som ett lik.
»Nej, men det är ju löjligt, ni skojar bara! .. . Hvarför inte lika
gärna tvärt deportera mig? ... Åh, han vill göra sig kvitt mig. Han
må akta sig, annars skall jag på allvar bli honom obehaglig!»
Med munnen full satt Huret och sökte mäkla.
»Seså, seså! Det är ingen, som vill annat än ert bästa. Låt oss
bara hållas.»
»Jag skall låta mig knuffas undan, inte sant? .. . Hör nu, vet ni
hvad: nyss sade man här, att kejsardömet snart inte skall kunna begå
flera fel. Ja, kriget i Italien, Mexiko, vår hållning emot Preussen.
Mitt ord på, att det är sant! ... Ni göra så många dumheter och
galenskaper, att hela Frankrike skall resa sig för att köra er på porten.»
Den deputerade, ministerns trogna kreatur, blef ängslig, bleknade
och såg sig omkring.
»Nej, förlåt, förlåt, jag är inte af er mening... Rougon är en
hedersman, så länge han är med, är det ingen fara . . . Nej, säg ingenting mera,
ni misskänner honom, det måste jag säga.»
Saccard kväfde rösten mellan de sammanbitna tänderna och
af-bröt honom häftigt:
»Ja, det är bra, håll ihop ni bara, beundra honom. Ja eller nej:
vill han göra något för mig här i Paris?»
»I Paris — aldrig!»
Utan ett ord vidare reste Saccard på sig, kallade på kyparen för att
betala, medan Huret, som kände till hans häftighet, helt lugnt
fortsatte att sätta i sig stora brödstycken och lät honom gå af fruktan för
skandal. Men i detta ögonblick blef det en liflig uppståndelse i salen.
Gundermann hade just kommit in, bankirkungen, börsens och
världens herre, en man på sexti år, hvilkens väldiga kala hufvud med
den tjocka näsan och de utstående ögonen uttryckte en ofantlig ihär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
