Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något klädestånd och som en gång i tiden hade varit högelegant, men
nu var ytterligt sliten och fläckig, sköt upp ända i hans urblekta hår,
som i glesa och stripiga tofsar föll ned från hans kala skalle. Hans
hatt, som regnskurarna hade blött och solen bränt röd, hade inte
längre någon ålder.
Omsider beslöt han att stiga ned på jorden igen.
»Nej, se herr Saccard! Jaså, ni tar er ett litet slag här omkring.»
»Ja... jag har fått ett bref på ryska, från en rysk bankir i
Kon-stantinopel, och jag tänkte på er bror, om han skulle vilja öfversätta
det åt mig.» ... .
Busch stod och rullade varsamt, utan att tänka på det, rubinen i
högra handen och sträckte fram den vänstra; han försäkrade, att
öfversättningen skulle skickas hem samma kväll.
Men Saccard förklarade, att det var fråga om bara tio rader.
»Jag går upp med er, så läser er bror det genast för mig» ...
Han blef afbruten af ett kolossalt fruntimmer, fru Méchain,
välbekant för börsens habituéer, en af dessa ursinniga och eländiga
börs-spelerskor, som ha sina tjocka fingrar med i alla slags tvetydiga
geschäft. Hennes pussiga och röda fullmånsansikte med små blå ögon,
med en försvinnande liten näsa och med sin lilla mun, hvarifrån utgick
en pipig barnaröst, tycktes svälla fram ur den gamla ljusröda hatten,
som var knuten på sned med granatröda band, och den väldiga
barmen och uppsvällda magen sprängde nästan sönder den gröna
popelins-klädningen, som var illa åtgången af smuts och hade en skiftning åt gult.
På armen bar hon en gammal svart, ofantligt stor läderväska, djup
som en nattsäck och hvilken hon aldrig lämnade ifrån sig. I dag var
väskan alldeles stinn, full så att den var nära att spricka och tvang
henne att luta sig åt höger som ett träd i storm.
»Nå, se där är ni!» sade Busch, som tydligen väntade på henne.
»Ja, jag har fått de där Yendomepapperen, jag har dem med mig.»
»Det var bra. Då kila vi hem till mig . A Här är ingenting att
göra i dag.»
Saccard hade kastat en tveksam blick på den stora läderväskan.
Han visste, att dit kommo oundvikligen papper, som icke längre
noterades, aktier i bolag, som ramlat, men i hvilka »de våta fotterna»
ännu gjorde geschäft, aktier på 500 francs, hvilka det^ bjöds tjugu
sous, tio sous för i det ovissa hoppet om en osannolik stegring eller mera
praktiskt som en skoj armässig handelsvara, som de sälja med vinst
till bankruttörer, som vilja öka sina passiva. I penningaffärernas
mordiska strider var fru Méchain korpen, som följer armeerna under
deras marsch; det grundades icke ett bolag, icke en stor bank, utan att
hon visade sig med sin väska, utan att hon gick där och vädrade i
väntan på liken, till och med under den briljanta startens mest lofvande
stunder, ty hon visste väl, att nederlaget var oundvikligt, att
blodbadets dag skulle komma, då det skulle finnas kadaver att sluka,
värdepapper att samla ihop för intet i smuts och blod. Och han, som gick
och hvälfde på sin stora bankplan, kände en lätt rysning och en aning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
