Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägenhet på två rum och kök. Han var född i Nancy af tyska föräldrar
och när han kom från sin födelsestad, slog han sig ned där. Så
småningom hade han utvidgat omfattningen af sina affärer, som voro
utomordentligt invecklade, utan att känna behof af något större kontor;
han hade af stått rummet åt gatan åt sin bror Sigismund och nöjde sig
med det lilla rummet åt gården, där högar af handlingar, pappersluntor,
paket af alla möjliga slag hopades så, att det fanns plats blott för en
enda stol, midt emot skrifbordet. En af hans viktigaste affärsgrenar
var väl handeln med värdepapper, som hade förlorat kurs; han samlade
ihop dem, han tjänstgjorde som mellanhand mellan »de våta fotternas»
lilla börs och bankruttörerna, som ha hål att fylla i sin konkursstat.
Men utom procenteri och en hel smyghandel med smycken och ädla stenar,
sysslade han särskildt med att köpa upp fordringar. Det var sådana
papper, som fyllde hans rum, så att väggarna höllo på att sprängas; det
var efter sådana han gnodde omkring i alla fyra hörnen af Paris, snokande
och på utkik, med förbindelser bland alla slags människor. Genom
annonser lockade han till sig otåliga fordringsegare, som hellre genast
togo några sous, än de ville riskera att nödgas stämma sina gäldenärer.
Och från alla dessa mångfaldiga källor strömmade det in papper, hela
korgsängar, en ständigt växande lumphög af fordringar: obetalda
räkningar, ouppfyllda kontrakt, oinfriade förbindelser. Sedan började han
att sålla och sikta, att i denna skämda röra peta rätt på hvad som kunde
duga, något som fordrade ett speciellt, mycket fint väderkorn. Han
måste göra ett urval i detta haf af försvunna eller insolventa gäldenärer
för att icke splittra sina krafter alltför mycket. Han hyste i princip
den meningen, att hvarje fordran, till och med den mest vanskliga, åter
kan bli god; men han följde naturligtvis med särskild uppmärksamhet
dem, som han visste ha utsikter att snart komma på grön kvist igen.
Ofta lät han en människa få åratal på sig för att bli mogen för att sedan
vid första medgång kasta sig öfver honom och strypa honom. Hvad
beträffar försvunna gäldenärer, var han fortfarande på jakt efter dem
och snokade efter deras adresser, som en hund snokar efter villebråd.
Och så snart han hade fått tag i dem, de försvunna och de insolventa, blef
han grym, sög ut dem med omkostnader, pressade dem till sista
blodsdroppen och klämde ut hundra francs för det, han hade betalt med
femti sous och talade cyniskt om den spelrisk, han löpte; han var tvungen
att på dem, han fick i sina händer, förtjäna hvad han påstod sig förlora
på dem, hvilka som en rök gledo bort mellan hans fingrar.
1 denna jakt efter gäldenärer var fru Méchain en af de hjälpare, han
helst använde. Hon hade eget hus, ett helt litet kvarter, »la Cité de
Naples», bakom Montmartrehöjden, ett vidsträckt tomtområde med
fallfärdiga kojor, som hon hyrde ut per månad: en vrå af ohyggligt elände,
där uthungrade stackare vältrade sig i smuts, svinstior, som man slogs
om och därifrån hon utan förbarmande vräkte ut hyresgästerna jämte
deras skräp, så snart de icke betalade. Men hennes olyckliga
passion för börsspel uppslukade allt, som »cité» inbringade. Hon
upp-gaf sig vara änka, men ingen hade känt hennes man. Ingen visste,
2 Zola, Pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
