Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den utomordentliga likheten, som hade kommit fru Méchain att häpna.
För resten var han för andra gången änkling, fri, behöfde inte för någon
af lägga räkenskap för sitt förflutna lif, så att om han också erkände gossen,
kunde intet skrämskott, inga hotelser användas mot honom. Och
att för hans faderskap pressa fram endast sexhundra francs för reverserna,
det var sannerligen alltför futtigt, då var det inte mycket bevändt med,
att slumpen hade gifvit en så underbar hjälp. Nej, man måste tänka
sig för, låta saken utveckla sig och finna någon utväg att berga skörden,
först när den blifvit riktigt mogen.
»Vi skola inte ha brådtom», slutade Busch, »för resten är han nu
under isen, vi måste ge honom tid att krafla sig upp igen».
Innan han lät fru Méchain gå, tog han reda på, hur det var med de
små uppdrag, som hon hade fått; en ung fru, som hade pantsatt sina nipper
för sin älskares skull, en måg, hvilkens skulder skulle betalas af hans
svärmor, som var hans älskarinna, om man förstod att sköta saken
— kort sagdt de mest delikata variationer af den invecklade coh
kinkiga inkasseringskonsten.
När Saccard kom in i det inre rummet, stod han några ögonblick
bländad af det klara ljuset från fönstret, hvars solbelysta rutor saknade
gardiner. Rummet, som var tapetseradt med en ljus tapet med små
blå blommor, hade icke mycket möbler: helt enkelt en liten järnsäng
i ett hörn, ett furubord midt på golf vet och två halmstolar. Vid den
vänstra väggen gjorde ett par grofhyflade bräder tjänst som bokhylla
och voro belastade af böcker, broschyrer, tidningar och alla slags papper.
Men himlens klara dager så här högt uppe gaf liksom en glad och
okonstlad ungdomsglädjes leende prägel åt detta kala rum. Och vid bordet
satt Buschs bror, Sigismond, en skägglös, 35 års man med brunt, långt
och glest hår, stödjande sin breda, hvälfda panna i den magra handen
och så fördjupad i läsningen af ett manuskript, att han icke vände på
hufvudet, enär han icke hade hört, att dörren öppnades.
Det var ett godt hufvud, denne Sigismond; han hade studerat vid
tyska universitet och utom sitt modersmål, franska, talade han tyska,
engelska och ryska. Han hade 1849 i Köln lärt känna Karl Marx, hade
blifvit den mest omtyckte medarbetaren i dennes »Nya Rhen tidningen»
och från den stunden hade han sin tro klar; med brinnande hänförelse
bekände han sig till socialismen och ägnade hela sin varelse åt idén
om en nära förestående social nydaning, som skulle tillförsäkra de fattiga
och ringa lyckan. Sedan hans mästare hade förvisats från Tyskland,
lefde han i sina drömmar, så obekymrad om sin timliga utkomst, att
han säkert skulle ha svultit ihjäl, om icke hans bror hade tagit mot
honom hos sig vid rue Feydeau, nära börsen, och gifvit honom den tanken,
att tillgodogöra sig sina språkkunskaper för att etablera sig som
öfver-sättare. Den äldre brodern älskade på det ömmaste sin yngre bror
som med en moders kärlek; en grym varg mot sina gäldenärer och
mycket väl i stånd till att stjäla tio sous från en människa, som låg i
sitt blod, rördes han genast till tårar med en kvinnas hängifna och
omtänksamma ömhet, så snart det gällde denne tankspridde unge man, som
fortfarande var ett barn. Han hade gifvit honom det vackra rummet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
