Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt gatan, han passade upp på honom som en piga, han skötte om deras
underliga hushåll, sopade, bäddade, ställde med maten, som två gånger
om dagen bars upp från en liten restaurant i grannskapet. Han, som
själf var så verksam och hade hufvudet fullt af tusen affärer, tålde sig
med broderns overksamhet, ty med öfversättningarna gick det dåligt,
därför att han hindrades af sina egna arbeten. Busch till och med
förbjöd brodern att arbeta, därför att han ängslades för dennes envisa
hackhosta. Och fast han var så gnidig och hyste en mördande åtrå
efter pengar samt såg lifvets enda uppgift i att förtjäna pengar, log
han öfverseende åt revolutionärens teorier, han lät honom få fara fram
med kapitalet som en pojke med en leksak, hvilken man låter honom
bryta sönder.
Å sin sida visste Sigismond icke, hvad brodern gjorde i det andra
rummet. Han var totalt okunnig om detta förfärliga geschäft med
värdepapper utan kurs och med inköpet af fordringar; han lefde i högre
rymder, i en allt behärskande dröm om rättvisa. Barmhärtighetens
begrepp innebar för honom en kränkning, gjorde honom utom sig:
barmhärtigheten var en allmosa — olikställdheten, helgad af godheten.
Och han ville höra talas endast om rättvisa, med återvunna rättigheter
för alla och lagda som orubblig grundval för den nya sociala organisationen.
Han ville, att hvarje människas arbete, afmätt efter hennes krafter,
skulle tillförsäkra henne fyllandet af hennes behof; själf arbetade han
sig till döds och lefde af intet. Sedan i höstas hade hostan tilltagit;
lungsot förtärde honom, utan att han ens värdigades att ge akt därpå
eller sköta om sig.
Då Saccard nu gjorde en rörelse, slog Sigismond ändtligen upp sina
stora, undrande ögon, och blef förvånad, fast han kände igen den
besökande.
»Det är ett bref, som jag skulle vilja ha öfversatt.»
Den unga mannen blef ännu mera förvånad, ty han hade afskräckt
sina kunder: bankirerna, spekulanterna, växelmäklarna — hela
börsvärlden, som, särskildt från England och Tyskland, får en massa bref,
cirkulär och bolagsordningar.
»Ja, ett bref på ryska, bara tio rader.»
Ryska var Sigismonds specialitet. Han läste upp bref vet högt
på franska. Det var ett kort, gynnsamt svar från en bankir i
Konstan-tinopel — ett enkelt ja rörande en affär.
»Åh, tack!» utropade Saccard och tycktes förtjust.
Och han bad Sigismond att på brefvets baksida skrifva ned
öfver-sättningen. Men denne fick ett förfärligt hostanfall, som han kväfde
i näsduken för att icke oroa brodern, som brukade komma inrusande,
så snart han hörde honom hosta så där. När anfallet var förbi, reste
han på sig och slog upp fönstret på vid gafvel; han höll på att
kväf-vas och ville ha luft. Saccard hade gått efter honom och kastade en
blick ut genom fönstret, hvarvid han utbrast:
»Nej se, ni ser börsen. Åh, så lustig den tar sig ut härifrån, Så
smått alltihop blir! Man skulle nästan vara frestad att säga, att man
kunde få rum med alla människorna där nere i sin hand — alla i ett tag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
