Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de stora rummen i första våningen: de tre salongerna, de fem sofrummen,
oberäknadt den stora matsalen, där man kunde duka ett bord med
femti kuverter. Där förde förr en dörr till en inre trappa, som ledde till
en våning två trappor upp och till en annan, mindre matsal. Furstinnan,
som nyligen hade hyrt ut denna del af den andra våningen till en
inge-niör Hamelin — en ungkarl, som bodde tillsammans med sin syster —
hade nöjt sig med att sätta igen dörren med ett par grofva skrufvar.
Sålunda delade hon med denne hyresgäst den forna baktrappan, medan
Saccard fick ensam glädja sig åt hufvudtrappan. Han möblerade
delvis några rum med sina kvarlefvor från Monceauparken och lät de andra
stå tomma. Han lyckades till och med att lifva upp denna sträcka af
sorgliga och kala väggar, hvarifrån en oresonlig hand tycktes ha slitit
bort till och med de minsta flikar af väggbonader, så fort fursten var död.
Och han kunde åter börja att drömma sina drömmar om stora rikedomar.
Vid den tiden var furstinnan Orviedo en af de märkvärdiga
företeelserna i Paris. För femton år sedan hade hon underkastat sig att
gifta sig med fursten, som hon alls icke älskade, för att lyda en
uttrycklig befallning af sin mor, härtiginnan de Combeville. Då hade den unga
20-åriga flickan stort rykte för skönhet och förstånd, var mycket
gudfruktig, en smula för mycket allvarsam, fast hon med passion älskade
lifvet i stora världen. Hon kände icke till de underliga historier, som
voro i svang om fursten och ursprunget till hans kungliga rikedom, som
anslogs till trehundra miljoner — ett helt lif af förfärliga stölder, icke i
skogarnas gömsle med väpnad hand, såsom de ädla äfventyrarna
fordomdags, utan såsom en korrekt nutida bandit midt på ljusa dagen
på börsen i de stackars godtrognas fickor, bland ruin och död. Både
därnere i Spanien och här i Frankrike hade grefven tagit lejonparten
af vinsten på alla de stora skurkstreck, hvarom traditionen berättar.
Fastän hon icke hade en aning om den smuts och det blod, där han hade
samlat så många miljoner, hade hon allt från den första stunden, de
sammanträffade, hyst en motvilja, som icke ens hennes religiositet kunde
hjälpa henne att öfvervinna; och snart hade ett doft, ständigt växande
hat sällat sig till denna motvilja, ett hat, därför att hon icke fick något
barn i detta äktenskap, hvilket hon af lydnad hade underkastat sig.
Moderskapet skulle ha skänkt henne tillfredsställelse, hon afgudade
barnen och därför började hon att hata denne man, som icke kunde
skänka henne någon lycka hvarken som älskarinna eller mor. Det
var nu, furstinnan kastade sig in i en oerhörd lyx, bländade Paris med
glansen af sina fester och förde en så praktfull stat, att det påstods, att
man hyste afund mot henne i Tuileriema. Men så, när fursten
plötsligt dog af ett slaganfall, blef det med ens absolut tyst, fullständig
natt i hotellet vid rue Saint-Lazare. Icke mera ett ljus, icke ett ljud,
dörrar och fönster voro tillbommade, och det ryktet spridde sig, att
furstinnan, efter att ha i största hast utrymt undervåningen och
våningen en trappa upp, hade som en eremit dragit sig tillbaka till tre
små rum i andra våningen tillsammans med en för detta
kammarjungfru hos sin mor, gamla Sophie, som hade varit hennes barnjungfru.
När hon åter visade sig, var hon klädd i en enkel svart ylleklädning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
