Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vissa svårigheter med entreprenörerna. Han blef själf intresserad för
arbetena, hans fantasi tilltalades af den storslagna plan, som hon gaf
arkitekten till uppgift: två monumentala flyglar, den ena för gossarna,
den andra för flickorna, sammanbundna genom en hufvudbyggnad, som
skulle innehålla kapell, gemensamma lokaler, förvaltningens och
betjäningens rum; och hvardera flygeln hade sin ofantliga lekplan, sina
verkstadsrum, sina uthusbyggnader af alla möjliga slag. Men hvad som
framför allt hos honom, som alltid haft särskild smak för det ståtliga
och praktfulla, hade väckt förtjusning, det var den lyx, som
utvecklades, det kolossala i byggnadsföretaget och att det användes material,
som skulle trotsa århundraden, en rikedom på marmor, ett kök med
väggar af porslin och i hvilket man kunde steka en oxe, jättestora matsalar
med präktiga ekpaneler, sofrum öfversvämmade af ljus och som blef vo
ännu gladare genom ljusa målningar på väggen, ett linnerum en badsal
och ett sjukrum, allt inredt med den mest förfinade smak. När
arkitekten, som fann denna ståt onödig, orolig talade om kostnaderna,
afbröt furstinnan honom tvärt: hon hade lefvat i lyx, nu ville hon ge
denna åt de fattiga, för att de i sin ordning skulle få njuta af den — de,
som tillverkade de rikas lyxföremål. Ty den drömmen var hennes
fixa idé: att öfverhopa de elända med lifvets goda, låta dem sofva i
sådana sängar, sitta vid sådana bord som de lyckligt lottade i lifvet,
icke mera på måfå kasta åt dem som allmosa en brödkant eller ge
dem en brits att hvila på — nej, det präktiga lifvet i ett palats, där de
skulle vara hemma hos sig och taga revanche, smaka segrarens
njutnin-gar.^Men när hon så Östeut pengar med fulla händer och genom dessa
ofantliga kostnadsförslag blef hon bestulen på det af sky värdaste sätt; en
svärm af entreprenörer lefde på henne, utan att ta med i räkningen
de förluster, som berodde på dålig kontroll; man förskingrade de
fattigas egendom. Och det var Saccard, som öppnade hennes ögon och
bad henne, att han skulle få reda ut räkenskaperna, för Öfrigt
fullkomligt oegennyttigt, endast för nöjet att få ordning i denna galna
miljondans, som hänförde honom. Aldrig hade han varit så samvetsgrannt
hederlig. I denna jättestora och invecklade affär blef han den
verksammaste, den rättrådigaste medarbetare och uppoffrade sin tid, till
och med sina pengar, hvarvid hans enda belöning var den glädje, han
erfor däraf, att dessa ansenliga belopp gingo genom hans händer. På
Arbetshemmet kände man uteslutande honom, ty furstinnan gick aldrig
dit och icke heller besökte hon sina andra stiftelser, utan höll sig dold i
sina tre små rum liksom en osynlig, god gudinna; men han kom dit, han
blef tillbedd och välsignad, han öfverhopades med all den tacksamhet,
som hon tycktes icke vilja veta af.
Allt sedan den tiden hyste Saccard en obestämd plan, hvilken
med ens fick en önskans klara och tydliga form, så fort han såsom
hyresgäst hade flyttat in i Orviedohotellet. I denna ovisshetens period,
hvari han befann sig, sedan spekulationerna hade utfallit olyckligt och
då han icke visste, hur han åter skulle kunna skaffa^sig förmögenhet,
föreföll detta honom som en pånyttfödelse, en plötslig uppenbarelse:
att bli utdelaren af dessa kungliga kärleksgåfvor, bli den, som kanali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
