Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra, af fientliga miljoners sammandrabbningar, med nederlag eller
segrar. Och med ens reste sig åter hans hat mot Gundermann, hans
otyglade begär efter revanche: att slå ned Gundermann, det var den
gäckande åtrå, som ständigt ansatte honom hvarje gång, då han slagen
låg på marken. Om han också kände det barnsliga i ett dylikt försök,
skulle han icke kunna åtminstone fresta på det, bereda sig en
jämnställd position, tvinga honom till att dela med sig af makten, liksom
kungarna i ett par lika mäktiga grannriken, hvilka titulera hvarandra
för kusiner? Det var då, som börsen åter lockade honom till sig, med
hufvudet fullt af företag, som han ville sätta i gång, med feberaktigt
ifriga funderingar åt olika håll och öfver olikartade affärer, så att han
icke visste, för hvad han skulle besluta sig, tills en dag en väldig idé,
öfverlägsen alla de andra, tog öfverhanden öfver dem och så småningom
helt och hållet bemäktigade sig honom.
Under den tid Saccard hade bott i Orviedopalatset, hade han
ibland sett en syster till ingeniör Hamelin, som bebodde den lilla våningen
två trappor upp — en dam af beundransvärd växt, fru Caroline, som
hon helt förtroligt kallades. Hvad som framför allt, redan första gången
de möttes, hade frapperat honom, var hennes präktiga hvita hår, hvilket
hon hade fått redan vid tjugufem års ålder. Nu var hon knappt
tretti-sex. Hon hade aldrig varit vacker, men detta hvita, fina, silkeslena
hår gaf ett mildare uttryck åt hennes något hårda drag, ett leende,
mormoderligt behag, paradt med en täck, förtjusande ung kvinnas
friskhet och styrka. Hon var storväxt, kraftfull, med fri och mycket nobel
hållning.
Syskonen Caroline och Georges Hamelins far hade varit läkare i
Montpellier, en framstående vetenskapsman och ifrig katolik. Han
hade dött utan att lämna efter sig någon förmögenhet. Vid faderns
frånfälle var dottern sexton år och sonen nitton; och enär han nyss hade
kommit in i Polytekniska skolan, följde hon med honom till Paris,
där hon tog plats som lärarinna. Hon underhöll honom med
fickpengar under de två år, hans kurs räckte; och när han sedan hade
utexaminerats ur skolan, men i ogunstig tur och därför länge fick gå
sysslolös, var det hon, som underhöll honom under väntan på någon
plats. De båda syskonen höllo innerligt af hvarandra och drömde om
att aldrig skiljas åt. Emellertid erbjöd sig ett oväntadt äktenskap,
ty den unga flickans täckhet och lifliga intelligens hade intagit en
bryg-geriegare, som var miljonär och som hade lärt känna henne i den familj,
där hon var lärarinna. Georges ville, att hon skulle taga emot anbudet,
men det ångrade han sedan bittert, ty efter några års äktenskap blef
Caroline tvungen att begära skilsmässa, för att icke bli dödad af sin man,
som drack och ofta öfverföll henne med knif under anfall af vansinnig
svartsjuka. Hon var nu tjugusex år och åter lika fattig som förut,
enär hon bestämdt vägrade att ta emot något underhåll af den make,
hon öfvergaf. Men hennes bror hade nu efter många fruktlösa försök
fått en anställning, som han tyckte bra om: han skulle resa till
Egypten med den kommission, som fått i uppdrag att göra de första
undersökningarna för Suezkanalen. Han tog systern med sig, och helt re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
