Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isolerade, få en oemotståndlig och framgångsrik lifskraft, om de slå
sig tillhopa.. .Ja, framtiden tillhör de stora kapitalen, de stora
massornas centraliserade arbete. All industri, all handel skall till sist vara
blott en enda ofantlig basar, där man skall kunna förse sig med allt.»
Åter stannade Saccard, nu framför en akvarell, som framställde
en vild utsikt, en ofruktbar och ödslig hålväg, som tillspärrades af
nedstörtade jättelika klippblock, öfverst bevuxna med busksnår.
»En hålväg vid Karmel», förklarade Hamelin. »Min syster tog
den där skissen, medan jag undersökte denna sidan af berget.»
Och han tilläde helt lugnt:
»Mellan de krithaltiga kalklagren och porfyren finns det, särskildt
på bergets sida, en ansenlig åder af svafvelsyradt silfver, ja en
silf-vergrufva, hvars bearbetande enligt mina beräkningar skulle ge ofantlig
vinst.»
»En silfvergrufva? » upprepade Saccard ifrigt.
Fru Caroline, som alltjämt satt och stirrade framför sig i sina dystra
tankar, hade hört på, och som i en vision sade hon:
»Ack, Karmel! Hvilken ödslighet, hvilka dagar i ensamheten!
Hvilken rikedom på myrten och ginst, som dofta skönt, den ljumma
luften är fylld med vällukten däraf. Och ständigt sväfva örnar högt,
högt därofvan .. . Men allt detta silfver, som sofver i denna graf vid sidan
af så mycket elände! Man skulle vilja se lyckliga människoskaror,
arbetsplatser, städer, som utvecklas, ett folk, pånyttfödt genom arbetet. »
»Det vore lätt att bygga en väg från Karmel till S:t Jean d’Acre»,
fortsatte Hamelin. »Och jag tror, att man också skulle träffa på järn,
ty det är godt om järn i bergen i trakten ... Jag har också
experimenterat med en ny smältmetod, som skulle åstadkomma betydande
besparingar. Allt är klart, det är endast fråga om att få kapitalen.»
»Aktiebolaget Karmels silfvergrufvor!» mumlade Saccard.
»Och allt det här är blott små begynnelseaffärer», fortsatte
inge-niören. »Se på den här serien af kartor, det här är det stora, det
egentliga företaget: ett helt system af järnvägar, som genomkorsa
Mindre Asien. Bristen på lätta och snabba kommunikationer är den
förnämsta orsaken till det stillastående, hvari detta rika land är
försänkt. Där finns icke en körväg; resor och transporter ske alltid på
ryggen af mulåsnor eller kameler. Tänk er då, hvilken omstörtning,
om järnvägslinjer trängde ända bort till öknens gränser. Handel
och industri skulle tiodubblas, civilisationen skulle segra, Europa skulle
omsider slå upp Orientens portar på vid gafvel. Om detta det allra
minsta intresserar er, skola vi tala närmare därom. Och ni skall få
se, ja ni skall få se!»
Den enda, stora svårigheten låg i genomskärningen af
Taurus-bergen, men han hade ströfvat igenom de särskilda passen och
försäkrade, att det var möjligt att för en förhållandevis låg kostnad bygga en
direkt linje. För öfrigt tänkte han icke på att i ett tag fullständigt
utföra hela systemet, utan successivt.
»Och sedan, sedan ...» fortsatte han.
Men han slutade icke, utan inskränkte sig till ett småleende, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
