Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hamelin hade exponerat på detta satt, de teckningar han utfört i
Syrien, hela hans framtid; och akvarellerna voro af fru Caroline, vyer där
borta ifrån, typer, dräkter. Saccard föll gärna i tankar framför dessa
kartor och akvareller, som högeligen intresserade honom, och han bad
oupphörligen om nya förklaringar. I hans hjärta grodde redan en
storslagen idé.
En förmiddag träffade han fru Caroline ensam, sittande framför
det lilla bord, som hon hade anordnat till sitt skrifbord. Hon var
ytterst nedslagen.
»Hvad skola vi göra? Det här går bestämdt på tok... Jag är
nog modig, men i ett slag komma vi att stå totalt utblottade. Hvad
som pinar mig är den oföretagsamhet, hvari min bror sjunkit ned i
följd af olyckan, ty han är icke stark, har endast kraft i arbetet. .’.
Jag hade tänkt att åter ta plats som lärarinna för att åtminstone kunna
hjälpa honom. Jag har sökt, men ingenting funnit. . . Och jag kan väl
inte bli piga.»
Saccard hade aldrig sett henne så bragt ur fattningen och så modlös.
»Därhän har det väl, för tusan, inte gått!» utropade han.
Hon skakade på hufvudet, hon yttrade sig bittert om tillvaron,
som hon brukade ta så gladt, äfven när den var svår. Och när Hamelin
trädde in just i detta ögonblick och talade om sin senaste motgång,
stego stora tårar sakta upp i hennes ögon. Med knutna händer och
stirrande framför sig satt hon vid sitt bord utan att säga något.
»Och att tänka sig», undföll det Hamelin, »att det där borta finns
miljoner, som ligga och vänta på oss, om blott någon ville hjälpa mig att
förtjäna dem!»
Saccard stod framför en ritning, som föreställde fasadritningen af
en villa midt ibland stora magasin.
»Hvad är det här?» frågade han.
»Åh, det där har jag bara gjort för ro skull», förklarade ingeniören.
»Det är ett utkast till en bostad där borta i Bejrut åt direktören för det
bolag, jag drömmer om, ni vet. Det förenade ångbåtsbolaget.»
Under sin vistelse i Orienten hade han kommit underfund med, huru
bristfälligt kommunikationsväsendet var. Några bolag med säte i
Marseille mördade hvarandra genom konkurrensen och kunde aldrig
komma därhän, att de hade tillräcklig och tidsenlig material. En af
hans första idéer, som till och med var grundvalen för samtliga hans
idéer, var att sammanslå dessa mindre bolag, att förena dem till ett
enda stort bolag, med ett aktiekapital på miljoner, hvilket skulle
trafikera hela Medelhafvet och upprätta linjer för alla hamnar i Afrika,
Spanien, Italien, Grekland, Egypten, Asien, ända längst in i Svarta hafvet.
Detta var en både en högst skarpsinnig organisatörs och en förträfflig
patriots idé: det var att eröfra Orienten åt Frankrike, för att icke tala
om, att han därigenom kom närmare Syrien, där han skulle öppna ett
vidsträckt fält för sina operationer.
»Ja, konsortierna!» mumlade Saccard, »de synes för närvarande
ha framtiden för sig . . . Det är en så mäktig associationsform! Tre å
fyra små företag, som föra ett mera eller mindre tynande lif, när de äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
