Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
käUarfuktiga tystnad, på den sönderfallna trappans öfversta plan var
grefvinnan de Beauvilliers den första, fru Caroline hade sett — en lång,
mager dam på sexti år, alldeles hvithårig, med mycket förnämt, en
smula urmodigt yttre. Med sin stora, raka näsa, sina tunna läppar,
sin ovanligt långa hals såg hon ut som en mild t melankolisk svan.
Nästan omedelbart bakom henne kom hennes dotter, Alice de
Beauvilliers, tjugufem år gammal, men så klen och spenslig, att man skulle
ha tagit henne för en liten flickunge, om icke redan hyn hade förlorat
sin friskhet och ansiktets drag varit vissnade. Hon var i alla fall
modern upp i dagen, fast klenare och mindre aristokratiskt förnäm och
med halsen förlängd ända till vanskaplighet; det enda, som förlänade
hennes framträdande behag var den melankoliska prägeln af en ädel
ras i sitt utdöende. De båda damerna bodde ensamma, sedan sonen,
Ferdinand de Beauviliers, hade tagit tjänst i de påfliga zuaverna efter
striden vid Castelfidardo, som Lamoriciére förlorade. Hvar dag, då
det icke regnade, trädde de ut, den ena bakom den andra, gingo utför
trappan och började att långsamt promenera omkring den lilla
gräsmattan midt i trädgården, utan att växla ett ord med hvarandra.
Säkert var det för hälsans skull, de promenerade.
Det fanns alltid en häst i stallet och en vagn i vagnshuset, som
vårdades af en gammal betjänt, som var på samma gång
kammartjänare, kusk och portvakt, liksom det fanns en köksa, hvilken också
gjorde tjänst som kammarjungfru. Korrekt förspänd, rullade vagnen
ut genom stora porten och förde dessa fruntimmer omkring på
deras promenader eller visiter, och bordet hade ännu en viss lyx,
då om vintern hvar fjortonde dag några vänner kommo till
middag; men hvilka långvariga umbäranden, hvilka bedröfliga
besparingar hvarje stund kostade icke detta lögnaktiga sken af välstånd.
I ett litet skjul, där ingen såg det, höll pigan oupphörligen på med att
tvätta deras gamla utslitna, men omsorgsfullt lappade linne, för att
tvätterskans nota skulle bli mindre. Det var alla möjliga gnidiga,
futtiga och rörande knep för att spara till det yttersta. I detta stora
hus använde de båda fruntimmerna, då de icke sågo främmande hos
sig, endast ett enda rum, hvilket de hade gjort till både sin matsal,
sitt arbetsrum och sofrum. När fönstret stod på glänt, kunde man
se grefvinnan sitta och laga sitt linne som en liten tarflig borgarhustru,
medan den unga fickan satt och stickade strumpor eller halfvantar åt
sin mor. En dag, då det var våldsamt oväder, kunde man se bägge
två komma ut i trädgården och samla ihop sanden, som det häftiga
regnet förde bort.
Fru Caroline kände nu till deras historia. Grefvinnan de
Beauvilliers hade varit mycket olycklig med sin man, som var en
utsväf-vande sälle, men öfver hvilken hon aldrig beklagade sig. En kväll
hade man fört honom hem döende; han hade fått ett skott tvärs
igenom kroppen. Man hade talat om en olyckshändelse på jakt. ett skott,
som hade af lossats af en förbittrad skogvaktare, hvilkens hustru eUer
dotter han sades ha förfört. Det värsta var, att med honom var det
slut med familjen de Beauvilliers fordom kolossala förmögenhet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
