Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säkrar, att jag gärna vill vara er uppriktiga vän, om ni är den energiska
man jag tror, att ni är, och om ni genomdrifver allt stort, ni talar om . . .
Inte sannt? det är ju mycket bättre att vara vänner.»
Alltjämt småleende hörde han på henne, fastän han kände sig
förlägen och slagen. Hon stötte honom tillbaka; det var löjligt att ha egt
henne blott en enda gång och det genom öfverraskning. Det var blott
hans fåfänga, som var sårad.
»Alltså bara vänner?»
»Ja, jag skall bli er kamrat, jag skall hjälpa er . .. Vänner, goda
vänner.» _ . .
Hon räckte fram kinden. Han fann sig öfvertygad, msag, att hon
hade rätt samt tryckte ett par smällande kyssar på hennes kinder.
III
Brefvet från den ryske bankiren i Konstantinopel, hvilket Sigismond
hade öfversatt, var ett gynnsamt svar, som Saccard hade afvaktat för
att sätta affären i gång i Paris; och andra dagen därefter fick Saccard,
så fort han hade vaknat, den ingifvelsen, att redan denna dag måste
han göra något, att han genast måste före kvällen ha det konsortium
klart, om hvilket han ville vara säker för att placera de femtitusen
aktierna å femhundra francs i sitt anonyma bolag, som skulle börjas med
ett kapital af 25,000,000 francs.
När han hoppade ur sängen, fann han omsider namnet på detta
bolag, den skylt, han länge hade sökt efter. Ordet:
Universalbanken hade i ett nu flammat upp för honom, liksom i eldskrift på väggen
af det ännu mörka rummet. .........
»Universalbanken», upprepade han oupphörligt för sig själf, under
det han klädde sig, »Universalbanken — det är enkelt, det är
storar-tadt, det innefattar allt, det omsluter hela världen . . . Ja, ja —ypperligt!
Universalbanken!»
Ända tills klockan var half tio, gick han fram och åter i de stora
rummen och funderade; han visste icke, hvar han i Paris skulle börja
sin jakt efter miljonerna. Tjugufem miljoner — ja, det kan man ju
ännu träffa på, bara man viker om gathörnet; det var ju också
svårigheten att välja, som kom honom att fundera, ty han ville gå metodiskt
till väga. Han drack en kopp mjölk, han bl ef inte förargad, när
kusken kom upp och meddelade honom, att hästen var sjuk, säkert i följd
af förkylning och att det vore bäst att skicka efter veterinären.
»Ja, det är bra, gör det. .. Jag tar en droska.»
Men när han kom ut på trottoaren, blef han öfverraskad af den
genomträngande vind, som blåste: vintern hade plötsligt kommit tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
