Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den ljufva maj, som rådde ännu kvällen förut. Han tog ingen droska,
ty han ville gå sig varm; han tänkte först gå till Mazaud, växelmäklaren
vid rue de la Banque, ty han hade fått den idén att sondera honom
angående Daigremont, den bekante börsspelaren, som var med i alla bolag
och hade tur öfverallt. Men himlen var insvept i blygrå moln, och när
han hade hunnit till rue Vivienne, kom det en hagelblandad störtskur,
som var så våldsam, att han måste söka skydd i en portgång.
Saccard hade stått där en minut och sett på, hur regnet öste ned, då
ett klart klingande ljud af guldmynt kom honom att spetsa öronen.
Det tycktes tränga fram ur jordens innandöme — ihållande, lätt och
melodiskt liksom i en saga ur Tusen och en natt. Han vred på
huf-vudet, kände igen, hvar han befann sig, nämligen i firman Kolbs
portgång. Kolb var en bankir, som hufvudsakligen gjorde affärer i
kursvinster på guld genom att köpa upp mynt i stater, där det stod i lägre
kurs, sedan smälta det och sälja tackorna på annat håll, i länder där
guldet stod högt i kurs; och de dagar, då guldet smältes ned, trängde ur
källaren upp detta klingande ljud af guldmynten, som skyfflades ur
kassakistorna och kastades i smältdegeln. De, som gå förbi på
trottoaren, ha klingandet däraf i sina öron hela året igenom. Saccard smålog
välbehagligt åt denna musik, hvilken var som börskvarterets
underjordiska stämma. Han såg däri ett lyckligt förebud.
Regnet hade upphört, han gick tvärt öfver torget och var strax hos
Mazaud. Undantagsvis hade den unge börsmäklaren sin privatbostad en
trappa upp i samma hus, där hans affärslokal var belägen och tog upp
hela våningen två trappor upp. Han hade helt enkelt öfvertagit sin
farbrors våning, då han vid dennes död hade träffat aftal med de andra
arfvingarna om att köpa affären.
Klockan slog tio, och Saccard gick direkt upp på kontoret, där han
mötte Gustave Sédille i dörren.
»År herr Mazaud inne?»
»Jag vet inte, jag kom just nu.»
. . Den unge mannen smålog; han kom alltid för sent, tog arbetet lätt
i sin egenskap af icke af lönad volontär, som underkastade sig att sitta
på detta kontor ett à ett par år för att göra sin far, sidenfabrikören vid
rue des Jeûneurs, till viljes.
Saccard gick igenom kassakontoret, hvarvid han hälsade på de båda
kassörerna, och gick så in i de bägge prokuristernas rum, där han endast
träffade Berthier, den af de båda, som tog emot kunderna och som gick
med chefen på börsen.
»År herr Mazaud inne?»
»Jag tror det, jag kom nyss ut ur hans rum. Jag skall se .. . nej,
han har gått ut... Kanske han är på räkenskapskontoret.»
Han öppnade en dörr bredvid och såg sig omkring i ett rätt stort
rum, där fem biträden sutto vid arbetet under uppsikt af förste
kontoristen.
. var besynnerligt. Var god och se själf efter inne på bok-
förmgskontoret, vid sidan där borta.»
Saccard gick in på detta kontor. Där satt kontorschefen, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
