Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
er en sådan massa order, jag får från honom. Må så vara, att orderna
inte äro stora, eftersom de komma från småborgare, småhandlande, och
jordbrukare. Men det är just mängden, som . . . Våra affärers bästa
kundkrets, deras egentliga grundval utgöres af små anspråkslösa
börsspekulanter, af den okända stora mängden, som spelar.»
Genom någon idéassociation kom Saccard att tänka på Sabatani,
som han hade sett vid kassaluckan.
»Ni har att göra med Sabatani nu för tiden?» frågade han.
»Ja, det har jag nu haft i, jag tror, ett år», svarade börsmäklaren
med en älskvärdt likgiltig min. »Tycker ni inte, att det är en hygglig
pojke? Han har börjat smått, han är mycket förståndig och han
kommer nog att förtjäna pengar.»
Men hvad han inte alls sade, det som han inte ens mera kom ihåg,
det var, att Sabatani hade hos honom deponerat ett garantibelopp af
2,000 francs. Det var förklaringen till, att han från början spelade
så försiktigt. Liksom så många andra väntade levantinen, att man
skulle glömma, hur obetydlig garantisumman var; han visade sig
försiktig, ökade blott så småningom beloppet af sina order under afvaktan
på den dag, då han skulle försvinna efter att ha stått på hufvudet vid
någon större uppgörelse. Hur skulle man kunna visa sig misstrogen
mot en hygglig ung man, hvilken man blifvit vän med? Hur skulle
man kunna tvifla på hans betalningsförmåga, när man ser honom vid
godt lynne, till det yttre rik, med detta eleganta uppträdande, som är
oundgängligt, som nästan är en uniform för börstjufven?
»Ja, mycket hygglig och mycket intelligent», upprepade Saccard,
som beslöt sig för att komma ihåg Sabatani den dag, han kunde behöfva
en tystlåten karl, som inte led af samvetsbetänkligheter.
Saccard steg upp och tog afsked.
»Farväl då! . . . När våra aktier bli klara, kommer jag igen till er,
innan jag söker att få dem upptagna på kurslistan.»
I dörren tryckte Mazaud hans hand och sade:
»Det är orätt af er att inte gå till Gundermann för ert konsortium. »
»Aldrig!» svarade Saccard ännu en gång med ursinnig min.
Nedkommen på gatan, såg Saccard på klockan. Elfva! Så
mycken förlorad tid. Nej, han skulle icke gå till Daigremont, och fast han
hade brusat upp, bara Gundermanns namn hade nämnts, beslöt han nu
helt tvärt att gå till honom. Hade han inte för resten hos Champeaux
förberedt Gundermann på sitt besök, när han hade nämnt om sin stora
affär för att klippa af den andres försmädliga leende? Och han
urskuldade sig själf med, att han ju inte ville dra någon fördel af sitt
besök, han ville bara trotsa honom, triumfera öfver Gundermann, som
gaf sig min af att behandla honom som en pojke. En ny störtskur
hade börjat att piska gatstenarna och forsade som en flod, hvarför
han hoppade in i en droska och skrek adressen till kusken: rue de Provence.
Där bebodde Gundermann sitt ofantliga privathotell, som nätt upp
var tillräckligt stort för hans talrika familj. Han hade fem döttrar
och fyra söner, af hvilka tre döttrar och tre söner voro gifta och redan
hade skänkt honom fjorton barnbarn. När denna afkomma samlades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
