Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjliga omsorger? Hvarför lade han detta onyttiga guld till allt det
andra guldet, han redan egde, då han inte kunde på gatan köpa sig och
äta upp en liter körshär, fara ut med en flicka till ett utvärdshus vid
flodstranden, njuta af allt, som är till salu, af lättjan och friheten?
Och Saccard, som midt i sin förfärliga njutningslystnad ibland gaf sig
min af att oegennyttigt älska pengar blott för den makt de ge, kände
sig betagen af ett slags helig skräck, då han framför sig såg denna
gestalt, hvilken icke var den klassiska girigbuken, som blott lägger
skatter på hög, utan en otadlig arbetare, utan köttsliga begärelser, hvilken
på sin sjukliga ålderdom hade blifvit liksom okroppslig, hvilken
fortsatte med att ihärdigt bygga på sitt miljontorn och som drömde om
intet annat än att lämna det i arf till sina efterkommande, för att de
måtte bygga det ännu högre, tills det behärskade världen.
Slutligen lutade Gundermann sig fram och lät Saccard halfhögt
göra reda för den tillämnade planen med Universalbanken. Saccard
var njugg på detaljer, han blott antydde förslagen, som hämtats ur
Ha-melins’ portfölj, enär han redan från de första orden hade en känsla af,
att bankiren sökte att bikta honom, med det beslutet att sedan afspisa
honom.
»Ännu en bank, käre vän, ännu en bank!» upprepade han med sin
klippska min. »En affär, där jag hellre skulle sätta in pengar, det
vore i tillverkningen af en maskin — någon sorts giljotin för att hugga
nacken af alla dessa banker, som grundas . . . ja ... eller en kratta att
göra rent hus i börsen med ... Er ingeniör har inte ritning till något
dylikt i sina papper?»
Sedan antog han en faderlig min och sade med kall grymhet:
»Seså, var förnuftig, ni vet, hvad jag sagt er ... Detäro rätt af er
att åter kasta er in i affärer; jag gör er en verklig tjänst, då jag vägrar
att vara med om att starta ert konsortium ... Ni kommer ofelbart att
stå på hufvudet, det är matematiskt visst, ty ni är mycket för ifrig och
het, ni har för mycket fantasi. Det slutar alltid illa, när man rör sig
med andras pengar... Hvarför skaffar er bror er inte en bra syssla?
En prefektur eller ett uppbördskontor — nej, inte något
uppbörds-kontor, det är alldeles för farligt... Var försiktig, var försiktig, kära
vän.»
Skälfvande af harm, hade Saccard stigit upp.
»Det är således afgjordt: ni tar inga aktier, ni vill inte vara med
om saken?»
»Med er? Aldrig i lifvet... Ni är ruinerad inom tre år.»
Det uppstod en stridslysten tystnad, och hvassa, utmanande
blickar växlades.
»Farväl då!... Jag har ännu inte ätit frukost och jag är mycket
hungrig. Vi få väl se, hvilkendera som först stupar.»
Och han lämnade Gundermann sittande där midt i sin stam, som
nu stojande proppade i sig desserten, medan den gamle bankiren tog
emot de sista mäklarna, som hade blifvit fördröjda, medan han af
trötthet ett och annat ögonblick slöt till ögonen och i små klunkar tömde sin
spilkum med läpparna alldeles hvita af mjölk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
