Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pade tonerna af fru Daigremonts melankoliska sång in i rummet som ett
ackompanjemang till de tre herrarnas beslut att grunda en kreditanstalt,
Universalbanken, med fett kapital af tjugufem miljoner francs,
fördelade ifemtitusen aktier å femhundra francs. Dessutom enades
man om, att Daigremont, Huret, Sédille, markis de Bohain och
några af deras vänner skulle bilda ett konsortium, som på förhand
öf-vertog och inom sig delade fyra femtedelar af aktierna, d. v. s.
fyrtitu-sen stycken, så att emissionens framgång var betryggad och så att de
längre fram genom att undanhålla aktierna kunde göra dem sällsynta i
marknaden och därigenom bringa dem att stiga efter sitt godtfinnande.
Men alltsammans höll på att gå sönder, när Daigremont fordrade en premie
af fyrahundratusen francs eller tio francs per aktie. Saccard
opponerade sig och förklarade, att det var inte förnuft i att vilja pina ut kon,
innan man ens hade börjat att mjölka henne. Början skulle i alla fall
bli besvärlig, hvarför ännu mera försvåra situationen? Men han måste
i alla fall ge efter inför Hurets hållning; helt lugnt förklarade denne, att
han fann saken alldeles naturlig, så skedde det ju alltid.
De skulle just skiljas åt, sedan de aftalat om ett sammanträffande
följande dag, vid hvilket ingeniör Hamelin borde vara närvarande,
men nu slog sig Daigremont plötsligt för pannan med förtviflad min:
»Och Kolb, som jag har glömt! Han skulle aldrig förlåta mig,
han måste vara med. Snälla Saccard, om ni är riktigt hygglig, så går
ni genast till honom. Klockan är inte sex, ännu träffar ni honom . ..
Ja, ni själf, och inte i morgon utan nu i afton — ty det kommer att göra
honom rörd, och han kan bli oss nyttig.»
Saccard gaf sig fogligt i väg, ty han visste, att sådana dagar, då
man har tur, komma icke tillbaka. När han gick fram genom passage
des Panoramas, öfverraskades han af att se Gustave Sédille komma ut ur
en mörk portgång och skynda bort utan att se sig om. Saccard
stannade och tittade på huset, det var ett tyst och lugnt hotel garni. En
liten blond, beslöjad dam, i hvilken han tydligt kände igen fru Conin,
pappershandlarens vackra fru, kom strax efteråt ut därifrån. Ah,
det var således dit hon förde sina älskare för en dag, när hon fick ett
anfall af ömhet, medan hennes beskedliga man trodde, att hon var ute
och sprang med räkningar! Denna hemlighetsfulla vrå midt i
kvarteret, var mycket fiffigt vald, och blott en slump hade nu förrådt
hemligheten. Saccard, som fann saken mycket lustig, småskrattade för sig
själf och afundades Gustave: Germaine Coeur på morgonen, fru Conin
på eftermiddagen; han hade fått dubbla napp, den unge mannen.
Saccard tittade ett par gånger till på porten för att säkert känna igen den,
ty han kände sig frestad att gå dit, han också.
På rue Vivienne och just som han skulle gå in till Kolb, spratt
Saccard till och stannade åter. En svag, klingande musik, som trängde
fram ur marken, lik féers röster, omsväfvade honom; han hörde, att det
var guldets musik, som ständigt ringde och klirrade här i detta
köpenskapens och spekulationens kvarter och som han redan i morse hade
lyssnat till.
Kolb befann sig just nere i smälteriet, och som vän i huset gick
5 Zola, Pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
