Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med er hit... Ni skall bli redaktör, och jag skall se till att i era händer
centralisera hela vårt reklamväsen, som jag vill skall längre fram bli
oerhördt, ofantligt, när vi fått tillräckligt med bränsle för att på
allvar elda upp maskinerna.»
Han hade rest på sig. Jantrou steg också upp och sökte att dölja
sin glädje öfver att finna ett brödstycke under ett vräkigt skratt —
en afsigkommens, som är led vid all Paris5 smuts.
»Nå, jag skall då omsider åter få komma i mitt element, mina
kära litterära sysselsättningar.»
»Anställ ännu icke någon», sade Saccard, i det han följde honom
till dörrem »Ack, en sak, medan jag kommer ihåg: anteckna en
protegé till mig, Paul Jordan, en ung man, som jag vet är mycket
begåf-vad och i hvilken ni får en utmärkt litterär medarbetare. Jag skall
skrifva till honom, att han söker upp er.»
Jantrou gick ut genom bakdörren, men frapperades i detsamma
af den förträffliga anordningen med två utgångar.
»Det är bekvämt», sade han på sitt vanliga ogenerade sätt. »Man
trollar bort folket. .. När det kommer vackra damer, som den jag
nyss hälsade på i väntrummet, baronessan Sandorff...»
Saccard visste inte, att hon var där och med en axelryckning ville
han uttrycka sin likgiltighet, men den andre hångrinade och tycktes
inte vilja tro på, att han var så där ointresserad. De båda herrarna
utbytte en kraftig handtryckning.
När Saccard blef ensam, gick han helt instinktivt fram till
spegeln och slätade till håret, där ännu inte syntes ett hvitt strå. Men
det var sant, hvad han hade sagt: han frågade inte alls efter kvinnorna,
sedan affärerna nu hade åter lagt beslag på honom helt och hållet’
och han gaf endast vika för det ofrivilliga galanteri, som gör, att i
Frankrike en man inte kan vara på tu man hand med en kvinna utan
att göra en eröfring, såvida han inte vill gälla för ett nöt. När han
hade öppnat för baronessan, visade han sig ytterst förbindlig.
»Var god och sitt, fru baronessa!»
Han hade aldrig sett henne så sällsamt intagande, med sina röda
läppar, sina glödande ögon, som lågo djupt under täta ögonbryn.
Hvad kunde väl hon vilja honom? Han blef öfverraskad, nästan
besviken, när hon hade förklarat honom anledningen till sitt besök.
»Ack, herr Saccard, jag ber er förlåta, att jag utan ringaste gagn
för er kommer och stör er; men personer i samma samhällsställning
måste ju göra hvarandra små tjänster ... Ni har nyligen haft en kock,
som min man starkt funderar på att ta i sin tjänst. Jag kommer nu
helt enkelt för att be er om upplysningar om honom.»
Han lät henne utfråga honom och svarade med största artighet,
men tog icke Ögonen ifrån henne, ty han trodde sig ana, att det där
bara var en förevändning: hon brydde sig föga om kocken; tydligen
hade hon kommit för något helt annat. Och hur hon manövrerade,
lyckades hon till sist att få nämna namnet på en gemensam vän, markis
som h^de talat med henne om Universalbanken. Det var
så svårt att placera sina pengar, att få tag i säkra värdepapper. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
