- Project Runeberg -  Pengar. Roman /
75

(1910) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förstod till sist, att hon gära kunde ta aktier med den premie å tio
procent, som gifvits åt konsortiets medlemmar. Och ännu bättre
förstod han, att om han öppnade ett konto för henne, skulle hon icke
betala

»Jag har min personliga förmögenhet, hvilken min man aldrig
tar någon befattning med. Det gör mig ju mycket bråk, men det roar
mig också en smula, det tillstår jag ... När man ser en kvinna, i
synnerhet en ung kvinna, sysselsätta sig med penningaffärer, så väcker det
undran, och mången är färdig att klandra — inte sant? . . . Det är
dagar, då jag befinner mig i det dödligaste bryderi; jag har inga vänner,
som vilja ge mig ett råd. För bara fjorton dagar sedan förlorade jag
en betydlig summa, därför att jag var otillräckligt underrättad. . .
Åh, nu då ni kommer i en ställning, som är så gynnsam för att kunna
vara väl underrättad, om ni då ville vara sa snäll, om ni skulle vilja ...

Börsspekulanten stack fram bakom världsdamen — den snikna,
ursinniga börsspelerskan, dottern af släkten Ladricourt, af hvilkens
stamfäder en hade varit med om Antiokias intagande, denna
diplomatfru, för hvilken främlingskolonien i Paris djupt bugade sig och
hvilken af sin spelpassion såsom en tvetydig supplikant fördes omkring till
alla finansvärldens män. Hennes läppar voro röda som blod, hennes
ögon flammade af starkare glöd, hennes lystnad gaf sig luft och satte i
svallning denna af lidelse brinnande kvinna, som hon föreföll att vara.
Och Saccard var nog naiv att tro, att hon hade kommit dit för att bjuda
ut sig, blott för att få vara med om hans stora affär och att då och då få
nyttiga upplysningar från börsen. ...

»Ack, jag vill ingenting hellre än att få ställa min erfarenhet till er

tjänst, fru baronessa.»

Han flyttade sin stol närmare och fattade hennes hand. Med ens
tycktes hon nyktra till. Al mej, så långt hade hon ännu icke kommit!
Tids nog skulle hon med en natt betala innehållet i ett telegram.
Hennes förbindelse med den torre och gule generalprokuratorn Delcambre
var henne, redan den, en afskyvärd pina, som hennes mans gnideri hade
tvungit henne att påtaga sig. Och hennes likgiltighet för sinnliga
loc-kelser, det hemliga förakt, hon hyste för männen, röjde sig i en likblek
trötthet på hennes ansikte, som ljög om passion, hvilken endast kunde
tändas af spelet. Med en känsla af motvilja, som väcktes af hennes
ras och hennes uppfostran, hvilka ännu kunde komma henne att
glömma affärsintresset, reste hon sig upp. ^

»Ni säger således, herr Saccard, att ni var belåten med den dar

kocken? »

Förvånad reste också Saccard sig upp. Men hvad hade hon då
väntat sig? Att han för intet skulle ge henne ett konto och lämna
henne upplysningar? Man måste ovillkorligen ’vara på sin vakt mot
kvinnorna; de voro ytterst opålitliga i affärer. Och fast han nog hyste
begär till henne, var han icke enträgen, han bugade sig med ett
leende, som sade: »Som ni vill, min fru — när ni vill», men hogt sade

han: , ,

»Mycket nöjd, det försäkrar jag ännu en gang. Det var ute-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zepengar/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free