Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slutande en förändring med mitt hushåll, som gjorde, att jag beslöt
mig för att skiljajnig från honom.»
Baronessan tvekade ett ögonblick, icke därför, att hon ångrade,
att hon hade stått honom emot, men hon förstod säkert, hur naivt
det hade varit att gå till en man, sådan som Saccard, utan att underkasta
sig följderna. Det gjorde henne förargad på sig själf, ty hon hyste
anspråk på att vara en mycket klok kvinna. Slutligen svarade hon med
en enkel böjning på hufvudet på den vördnadsfulla bugning, hvarmed
han tog farväl af henne, och han följde henne bort till den lilla dörren,
då denna häftigt öppnades af någon hemmastadd hand. Det var
Maxime, som i dag skulle äta frukost hos sin far; han drog sig undan,
och bugade sig för att låta baronessan passera. När hon hade gått,
skrattade han:
»Nå, du har börjat din affär? Du får redan lyfta dina premier?»
Fast Maxime var helt ung, hade han en erfaren mans stadga, den
där är ur stånd att onödigtvis slösa bort sig själf på något vågadt
äf-ventyr. Fadern begrep, hvad som låg i hans öfverlägsna inroniska ton.
»Nej, visst inte. jag har inte fått lyfta något alls, men inte därför
att jag är så sedlig och förståndig, ty ser du, gosse lilla, jag är lika stolt
öfver att fortfarande vara tjugu år, som du tycks vara öfver de sexti.»
»Du har nog rätt, då det inte tröttar dig . *. Hvad mig beträffar,
vet du, att jag redan har reumatism.»
Han slog sig bekvämt ned i en länstol och tog en tidning:
»Bry dig inte om mig, sluta din mottagning, om jag inte generar
... Jag kommer för tidigt, ty jag gick under vägen upp till min läkare,
men träffade honom inte.»
Betjänten kom in och anmälde, att grefvinnan de Beauvilliers
anhöll om att bli mottagen. Saccard, som visserligen redan hade i
Arbetshemmet träffat sin förnäma granne, som han kallade henne,
blef en smula öfverraskad och befallde, att ögonblickligt släppa in henne
och befallde betjänten att skicka af med alla de andra; han var trött
och mycket hungrig.
När grefvinnan kom in, såg hon icke Maxime, som doldes af den
stora länstolens rygg. Saccard blef ännu mera förvånad, när han såg,
att hon hade fört med sig sin dotter Alice. Detta gaf en högtidligare
prägel åt hennes besök: dessa båda damer, så sorgsna och så
bleka—modern, smärt, högrest, alldeles hvithårig, urmodig; dottern redan vissnad,
med sin olycksaliga långa hals. För att tydligt lägga sin vördnad i
dagen sköt han med ifrig förbindlighet fram stolar.
»Fru grefvinna, jag känner det som en synnerlig heder . .. om jag
kunde ha den lyckan att vara er till någon nytta . ..
Trots sitt stolta framträdande var grefvinnan mycket blyg, men
kom omsider fram med anledningen till sitt besök.
»Herr Saccard, det är i följd af ett samtal med min väninna
furstinnan d’Orviedo, som jag har fått den tanken att komma till er. . .
Jag tillstår, att jag först tvekade, ty vid mina år byter man inte gärna
om åsikter, och jag har alltid hyst stor fruktan för den nya tidens
anordningar, som jag inte förstår mig på. Jag har emellertid talat om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
