- Project Runeberg -  Pengar. Roman /
84

(1910) [MARC] Author: Émile Zola Translator: Göte Bjurman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte nog rika för att försmå en sådan fördel. Och säg mig: hvad är ni
egentligen rädd för?»

»Jag är rädd för alltsammans», svarade fru Caroline. »Min bror
skall inte vara med här; själf förstår jag mig inte på penningaffärer . . .
De där 500 aktierna till exempel, hvilka ni har antecknat honom för och
som han inte behöfver betala genast, är inte det någonting oegentligt,
skulle det inte komma att ligga honom till last, ifall affären går illa?»

Saccard skrattade.

»Åh, så mycket omständigheter! Femhundra aktier, 62,500
francs i första inbetalning. Om han inte skulle vid första utdelningen,
om sex månader kunna betala det beloppet, då vore det lika godt, att vi
bums hoppade i Seine, hellre än att bekymra oss med att företa oss
något... Nej, ni kan vara lugn, det är bara dumhufvud, som råka illa
ut genom spekulationer.»

Hon satt där fortfarande allvarsam, i rummets tilltagande skymning.
Men ett par lampor sattes in och lyste upp väggarna, de stora
ritning-garna och de liffulla akvarellerna. Hvad där borta var mycket stort
och vackert och godt att uträtta!

»Spekulationerna, spekulationerna!» upprepade hon nästan utan
att veta det, alltjämt behärskad af tvifvel. »Åh, mitt hjärta är så
oroligt.»

Saccard, som väl kände till hennes vanliga tankar, hade märkt
framtidsförhoppningarna i hennes ansikte.

»Ja, spekulationerna! Hvarför låter ni skrämma er af det ordet?
. .. Spekulation — det är själf va tjusningen i lifvet, det är den eviga
åtrå, som tvingar oss att kämpa och att lefva .. . Utan spekulationen
skulle man inte göra några affärer. Med arbetets vanliga och
måttliga af kastning, med de dagliga affärstransaktionernas beskedliga
jämnvikt är tillvaron en ytterst ledsam och trival ödemark, ett moras, där
alla krafter sofva förruttnelsens sömn. Men låt en hägring
flamma upp borta vid horisonten, lofva människorna, att de skola med en
sou förtjäna hundra, säg alla dessa försoffade, att de skola jaga efter
det omöjliga, att de på ett par timmar genom det vildaste våghalseri
skola förtjäna miljoner — då börjar kapplöpningen, energien
tiodubb-las, och stundom lyckas man att ge lif åt stora, sköna företag.»

Fru Caroline fann, att hon måste skratta.

»Man måste således underkasta sig detta, menar ni, eftersom det
ingår i lifvets plan.»

Och ett verkligt mod kom öfver henne vid den tanken, att hvarje
steg framåt måste tagas i blod och smuts — det var vilja, som behöfdes.

»Nå, jag måste väl ge vika liksom alltid ... Må vi försöka, att
uträtta något godt, för att man måtte förlåta oss.»

De sutto ännu en stund i mycket vänskapligt samspråk, och det
ordnades definitivt för Hamelins afresa.

När Saccard kom tillbaka ned i sitt arbetsrum, anmälde betjänten,
att det var ett fruntimmer, som hade envisats att vänta på honom,
fastän han hade sagt henne, att det var sammanträde och att herrn
säkert inte kunde ta emot henne. Saccard, som var trött, blef först

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:52:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zepengar/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free