Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förargad och befallde betjänten att af visa henne, men så åtrade han sig
och blef rädd vid tanken på, att turen kunde vända sig, ifall han
stängde sin dörr. Strömmen af supplikanter växte med hvar dag, och
denna svärm riktigt berusade honom.
Rummet var upplyst endast af en lampa, så att han såg icke rätt
väl hvem den besökande var.
»Det är herr Busch, som skickar mig hit, herr Saccard...»
I förargelsen satte han sig icke, utan förblef stående och han bad
icke heller henne att sätta sig. Denna gälla stämma hos denna
alldeles för yppiga gestalt lät honom känna igen fru Méchain. Just en fin
aktiespekulant, denna fru, som köpte aktier pundvis!
Helt lugnt förklarade hon, att Busch hade skickat henne dit för
att få upplysningar om emissionen af Universalbankens aktier. Fanns
det ännu kvar några disponibla aktier? Kunde man hoppas att få några
med den premie, som beviljades åt konsortiets medlemmar? Detta
var emellertid helt säkert endast en förevändning, ett sätt att tränga
sig in, att få se huset, att utspionera, hvad man tog sig till där och att
känna honom själf på pulsen; ty hennes små ögon, som borrade sig
igenom ansiktets fettlager, snokade omkring öfverallt och sökte
oaflåt-ligt att forska i djupet af hans själ. Sedan Busch länge hade gett sig
till tåls och låtit den utmärkta planen med det öfvergifna barnet mogna,
hade han nu beslutit att handla och hade därför skickat åstad henne
såsom spejare.
»Nej, det finns inga aktier kvar», svarade Saccard brutalt.
Hon förstod, att hon inte skulle få veta något mera, och att det
skulle vara oklokt att försöka. Och utan att ge honom tid att köra
ut henne, tog hon själf ett steg mot dörren.
»Hvarför ber ni mig inte om aktier för er själf? » frågade han i
förarglig ton.
Med sin läspande och gälla röst, som nu lät hånfull, svarade hon:
»Nej, det är inte sådana affärer, jag gör ... .Jag väntar.»
Och då Saccard i detta ögonblick märkte den stora, nötta
skinnväskan, som hon alltid hade med sig, gick det en rysning igenom
honom. Skulle denna käringkanalje komma som den onda féen, hvilken
förhäxar prinsessorna i vaggan — och detta på just den dag, då allt
hade gått efter hans önskningar, då han omsider hade fått se sin så
länge efterlängtade bank grundläggas? Det var den kraxande korpen,
som följer med den frammarscherande armén, följer den till aftonen
på blodbadets dag, då han sväfver öfver slagfältet och slår ned, ty
han vet, att där skall finnas lik att äta på.
»Farväl så länge, herr Saccard», sade fru Méchain mycket artigt
och gick flåsande sin väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
