Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En månad därefter, de första dagarna i november, var
Universalbankens inflyttning ännu ieke afslutad. Snickare höllo ännu på med
boaseringar och målare kittade det väldiga glastaket, som man hade
lagt öfver gården.
Denna långsamhet berodde på Saccard, som var missnöjd med
inredningens tarflighet och fördröjde arbetena genom fordringar på större
lyx. Då han icke kunde skjuta murarna längre åtskils för att
tillfredsställa sina drömmar om ofantliga salar, blef han till sist förargad på
alltihop och uppdrog åt fru Caroline att i hans ställe se till, att
entreprenörerna omsider finge slut på arbetena. Hon öfvervakade alltså
uppsättandet af de sista kassaluckorna, hvaraf det fanns en ofantlig
mängd; hela gården, som var omdanad till en centralhall, var omgifven
af sådana: gallerluckor, allvarliga och värdiga, of vanför hvilka man
fäst vackra mässingsplåtar med inskriptioner i svarta bokstäfver.
Anordningen af det hela var ganska lycklig, fastän lokalen var något
trång. Inom det ganska begränsade utrymmet rörde sig en personal
af tillsammans ett par hundra personer. Och hvad som genast vid
själf-va inträdet slog en, det var denna atmosfär af allvar, af gammaldags
hederlighet, med en obestämd doft af sakristia, som säkert härrörde
från själfva lokalen, denna gamla, fuktiga, mörka byggnad, som låg
så tyst i skuggan af den angränsande trädgårdens träd. Det kändes,
som om man trädde in i ett gudfruktigt hus.
En eftermiddag, när Saccard kom hem från börsen, fick han själf
detta intryck. Och enär han hade för princip att tillgodogöra sig
oförutsedda omständigheter, gjorde han sig sedan all möjlig möda att
utveckla den allvarliga yttre prägeln hos sin bank, han fordrade af sina
biträden en hållning, som hos kyrkans unga tjänare, man talade endast
med dämpad röst, man tog emot och betalade ut pengar med en
fullkomligt prästerlig värdighet.
Aldrig i sitt oroliga lif hade Saccard genom feberaktig
verksamhet gått så hårdt åt sina krafter. Klockan sju om morgonen, före alla
tjänstemännen, ja, innan kontorsvaktmästaren hade eldat hos honom,
satt han i sitt arbetsrum för att gå igenom posten och genast svara på
de angelägnaste brefven. Till klockan elfva var det sedan en oändlig
ström af alla slags affärsbesök. Så snart han fick ett ögonblicks andrum,
inspekterade han som hastigast de olika kontorsafdelningarna, där
biträdena lefde i ständig ängslan för dessa hans plötsliga besök, som
inträffade på de mest olika tider. Klockan elfva gick han upp och åt
frukost tillsammans med fru Caroline, åt och drack kopiöst med god
smak, utan att det bekom honom annat än väl. Och den fulla timme,
han nu tilbragte däruppe, var icke bortkastad, ty det var den stund, då
han — som han sade — skriftade sin vackra väninna, d. v. s. frågade
hennes om hennes mening om personer och förhållanden, fast han som
oftast icke förstod att dra nytta af hennes stora förstånd. Klockan
tolf gick han ut och styrde då stegen till börsen, där han ville vara i mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
