Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Den goda frun» gjorde en trött åtbörd, som antydde, att hon
godkände räkningen, hvilket lugnade den andra, som nu åter antog sin
flöjtlika röst och sade:
»Nu skall jag be dem kalla hit Victor.»
Men fåfängt skickade hon efter hvarandra tre barnungar, som stroko
omkring där ute, och inte gjorde det heller någon effekt, att hon ställde
sig på tröskeln och gjorde stora gester: det var klart, att Victor inte hade
lust att låta störa sig. En af barnungarna kom till och med tillbaka med
ett groft ord tillsvar. Då vaggade hon själf åstad och försvann, liksom
om hon hade ämnat att leda in gunstig junkern vid örat. Men hon
kom ensam tillbaka, sedan hon funderat på saken och sakert funnit det
bäst att visa honom i all hans anskrämlighet.
»Om frun ville göra sig besväret att följa med mig.» _ f
Och medan de gingo, serverade hon detaljer om denna »cite de
Naples», som hennes man hade ärft efter en farbror. Den hade hon
mera bekymmer än inkomst af, i synnerhet sedan polisen borjat
trakassera henne och kräfde reparationer och förbättringar under
förevändning, att folk dog som flugor hos henne. Men hon vägrade bestamdt,
att kosta på en enda sou. Kanske skulle man snart komma och fordra,
att hon skulle sätta upp spegelkakelugnar i de rum, som hon hyrde ut
för två francs i veckan. Men hvad hon icke alls namnde om, det var
hennes stränghet att drifva in hyrorna och huru hon kastade ut
familjerna på gatan, så snart hon icke fick sina två francs i forskott; hon var
på det viset sin egen polis, så fruktad, att en hemlös tiggare mte skulle
ha vågat att lägga sig att sofva gratis vid en vägg, som var hennes.
Med beklämdt hjärta såg sig fru Caroline omkring pa garden,
sökte ängsligt att undvika att trampa på allt detta afskrade och lat
sina blickar irra åt båda sidorna till dessa förfallna ruckel och hatft
sammanstörtade skjul, som höllos tillsammans med de mest °™tade
material. Familjer på åtta å tio personer voro hopade i dessa hybbien,
män kvinnor och barn, ofta nog utan ens en säng, alla i en hog, spridande
osedlig förruttnelse till hvarandra, alltifrån den spädaste barndomen,
genom det ohyggligaste samlif öfverlämnade åt otuktiga drifter. _
»Som jag förut sagt», återtog fru Méchain, »har Victor mte haft
vidare goda exempel för ögonen, och det skulle vara på tiden att tanka
på hans uppfostran, ty han fyller snart tolf år När modern lefde,
fick han nog se saker, som inte voro vidare lampliga, for hon generade
sig inte aUs? när hon var full. Hon hade karlar med sig hem, och han
fick se allt möjligt... Jag har sedan mte haft tid att se efter honom
tillräckligt noga, för jag har ju så många affärer i Paris. Hela dagarna
dref han omkring ute på vallarna. Ett par gånger har jag mast ta hem
honom från polisen, därför atthan hade stulit—]a, bara skrap. Och sa
länge han har kunnat, har han med småflickor haft för sig, hvad modern
hade visat honom. Så att ni skall få se, att med sina tolf ar ar han en
riktig karl... För att han skulle få arbeta litet, har jag lamnat honom
till mor Eulalie, som går och säljer grönsaker i Montmartrekvarteret.
Han följer med henne till hallarna och bär hennes korg. Olyckligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
