Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktig, gjorde denna brådmoget utvecklade manlighet ett besvärande,
nästan skrämmande intryck såsom något rent af onaturligt.
»Är du rädd för skolan då, min lilla vän? » sade fru Caroline omsider.
»Där skulle du få det mycket bättre än här . . . Hvar har du din liggplats? »
Han pekade på madrassen.
»Där — hos henne.»
Eulalie, som blef förargad öfver detta uppriktiga svar, försökte
att komma fram med en förklaring.
»Jag hade gett honom en säng med en liten madrass; men sedan
måste vi sälja den. Man får ligga, som man kan, när man är alldeles
utfattig.»
Fru Méchain tyckte, att hon borde hjälpa henne, fast hon mycket
väl kände till hela sammanhanget.
»Det är ju inte passande, Eulalie . .. Och du, din galgfågel,hadeju
kunnat komma in till mig och legat där i stället för att ligga hos henne.»
Men Victor sträckte upp sig på sina korta och kraftiga ben, helt
tvärsäker i sin brådmogna karlaktighet:
»Nej, hvarför det? Det där kvinset är ju mitt.»
Eulalie skrattade och sökte att slå bort saken i skämt, men kunde
icke dölja sin ömma beundran.
»Ja, det är då säkert, att om jag hade en dotter, skulle jag akta
mig för att anförtro henne åt honom .. . Han är en riktig liten karl.»
Fru Caroline ryste. Det var som om hennes hjärta ville stanna,
sådan vämjelse kände hon. Åh, du elände, som fördärfvar och sölar
Hon gaf Eulalie tjugu francs och skyndade därifrån in till
värdinnan för att fatta ett beslut och göra upp ett definitivt af tal med henne.
Vid åsynen af detta elände hade en tanke vaknat hos henne, nämligen
på furstinnan Orviedos arbetshem. Man måste genast rycka upp
Victor ur denna kloak och föra honom dit bort för att börja en ny
tillvaro. Och med kvinnlig finkänslighet beslöt hon, att ännu icke säga
något till Saccard, utan vänta, tills vidundret hade blifvit en smula
upp-hyfsadt, ty hon liksom kände skam å hans vägnar för denna förfärliga
afkomling, hon led af den blygsel, han skulle ha känt öfver honom.
Säkert skulle några månader vara nog, sedan skulle hon tala om
alltsammans, lycklig öfver sin goda gärning.
Fru Méchain hade svårt att förstå henne.
»Ja, herre Gud, som frun vill! . . ^Men jag vill ha mina 6,000 francs
genast. Victor kommer inte ifrån mig, förrän jag har fått mina 6,000
francs »
Denna fordran gjorde fru Caroline förtviflad. Hon hade inte
summan och ville naturligtvis icke be barnets far om den. Förgäfves
resonerade hon och bad hon. _ .
»Nej, nej! När jag inte mera har panten i mitt våld, sa tar ]ag
allt dra vefven. Jag känner till det där.»
Men när hon insåg, att beloppet var för stort, och att hon inte kunde
få det, lät hon pruta med sig.
»Nå, ge mig 2,000 francs genast, så väntar jag med resten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
