Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit än värre genom den jordmån af elände och af sky värda exempel,
i hvilken han hade vuxit upp. När de hade kommit fram till
boulevard Bineau, gnistrade hans unga tigerögon ännu mera, då han stigit
ur vagnen och gick tvärt öfver midtelgården, som på högra och vänstra
sidan omgafs af gossarnas och flickornas flygelbyggnader. Med ett
ögonkast hade han farit öfver de stora gräsmattorna, som voro planterade
med vackra träd, och han hade observerat de med kakel klädda köken,
genom hvilkas öppna fönster matoset strömmade ut, de marmorprydda
matsalarna, långa och höga som kyrkor, all denna furstliga lyx, som
furstinnan i sitt fasta beslut att återbära, hvad hon ansåg med orätt vunnet,
ville ge de fattiga. Hans näsborror skälfde: allt detta skulle bli hans.
Hon lät honom titta in genom en glasdörr, hvarifrån han kunde se
in i en verkstad, där gossar af hans ålder stodo vid hyfvelbänkar och
lärde sig att skära i trä.
»Ser du, min lilla vän», sade hon, »här arbetar man, ty man måste
arbeta, om man vill bli frisk och lycklig ... På eftermiddagarna är det
lästimmar, och jag hoppas, att du skall vara snäll och flitig, eller hur?
. . . Din framtid beror på dig själf, den kan bli sådan, att du aldrig
kunnat drömma något dylikt.»
Ett mörkt veck lade sig i Victors panna. Han svarade icke,
och hans vargögon sneglade med lystna banditblickar på all den rika
lyx, som här var utbredd; han ville ha allt detta, men utan något arbete,
han ville fråssa däri med klor och tänder. Från det ögonblicket hyste
han upproriska tankar liksom en fånge, som drömmer om rymning
och stöld.
»Nu är allt i ordning», sade fru Caroline. >Nu skola vi gå upp
i badrummet.»
Hvarje ny pensionär, som kom till anstalten, skulle bada, och
badkaren funnos i öfre våningen invid sjuksalen. Här uppe sköttes
allt af sex nunnor. Ofta kommo också damer af kontrollkommittén
för att tillbringa en timme däruppe om eftermiddagarna, mindre för
att utöfva någon kontroll än för att ge anstalten ett stöd genom sitt
lifliga intresse.
Och just nu befann sig grefvinnan de Beauvilliers däruppe jämte
sin dotter Alice i den sal, som skilde gossarnas och flickornas sjukrum
åt. Hon tog ofta dottern med sig för att bereda henne en förströelse
och barmhärtighetens glädje. I dag hjälpte Alice en af systrarna med
att breda marmelad på brödskifvor för ett par små konvalesenter, som
hade fått lof om aftonvard.
»Se där», sade grefvinnan, när hon fick se Victor, som satte sig att
vänta på sitt bad, »se där är en nykommen!»
Hon var fortfarande mycket afmätt i sitt sätt gent mot
fru Caroline och hälsade på henne endast med en böjning på hufvudet
utan att någonsin yttra ett ord till henne, kanske af fruktan att komma
i grannumgänge med henne. Men denna gosse, som hon förde dit och
den godhet, hvarmed hon sysslade med honom, rörde henne
förmodligen och gjorde, att hon blef mindre reserverad. De började att prata
halfhögt med hvarandra:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
